Alkohol som samhällsproblem

Måhända att jag för vissa har en provoserande rubrik.
Vissa kanske till och med blir förvånade, de som känner vet att jag må ha en rätt restrektiv alkoholkonsumtion men ändock inte är helnykterist. Mitt förhållningssätt är att, visst jag dricker, men jag dricker mig aldrig full.

Nu är det så att detta har kommit i gunging. Argumentet att inte få nån annan på fall genom mitt drickande har tidigare fått mig ha alkoholfria fester när folk som haft problem varit gäster och så. Detta argument har nu mer och mer vunnit tyngd hos mig av olika skäl. Ett skäl var ett SVt program jag såg för ett par veckor sedan om alkoholkonsumtion och barn, det fick att fatta beslutet att när skaffar familj så ska jag bli helnykterist. Jag har sedan långt tidigare varit medveten om att om jag i framtiden önskar jobba med missbrukare så är det bäst att själv vara "ren". Nu kan man ställa sig frågan, om jag nu i framtíden ändå kommer att bli helnykterist så varför inte redan nu?

Innan har jag tänkt längs banorna att jag kan hålla koll på mig själv och det är gott. Men seriöst hur bra är detta argument? Det stämmer helt och hållet förvisso, jag kan hålla koll på min konsumtion och det är kulinariskt gott. Men tänk om det är folk i min omgivning som inte har samma kontroll? Tänk om jag bidrar till någons onda cirkel ner i smygalkoholism?
Dessa är inga frågor av medberoende eller liknande. Visst jag kan inte ta ansvar för andra men jag har ändå ett medmänskligt ansvar. Tänk vilken förebild och hjälp man kan vara som helt "ren".

Medans ni har vad jag skrivit i åtanke så hör och se denna:


En sång om ett sönderslaget äktenskap och en trasig familj på grund av alkohol. Sådant händer inte bara i smöriga countrylåtar. Det är dessvärre otroligt vanligt. Det är nu jag kommer till kärnan av min rubrik. Inget annat orsakar mera brott, olyckor, skadegörelse, trasiga liv, förlorade jobb, krasade äktenskap, söndrade familjer och sårade barn än just alkohol. Detta är inget moraliserande utan faktiskt enkel statistik. Då något som jag funderar på, är detta en industri jag vill stötta? Som ambassadör i Rättvisemärkt har jag lärt mig en del konsumentmakt, så att säga att mitt lilla bidrag inte gör skillnad köper jag inte.
Många säger sig ha en rimlig alkohol konsumtion men varför ser landet då ut som det gör? Kan det vara så att alkoholen är den mest destruktiva kraft som släppts lös? Det är för mig ofattbart att det finns de som vill föra en liberalare alkoholpolitik i Sverige, hur sjukt är inte det? Borde vi inte snarare bli ännu striktare? Givetvis inte endast strikt lagstiftning utan ha väl utvecklad missbruksvård. Detta är en av de anledningar till att jag kommer rösta kristdemokraterna i EU-valet.

Kanske är det så som Catherine Booth (frun till frälsningarméns grundare William Booth) sa att alkohol är djävulen i flytande form. Starka ord men de passade verkligen in på mitten av 1800-talet då det i och med industrialismen kom en svår social missär som många självmedicinerade med alkohol. Men kan vi skjuta ifrån oss det så? Som jag visat ovan så ser vårt samhälle minst sagt illa ut? Jag måste erkänna att när vi pluggade välfärdsstaten i skolan så kände jag en viss förkärlek för nykterhetsrörelserna på 1800-talet och att de var så nära att få igenom ett totalförbud. Tänk om man skulle få med sig folket bakom något sådant, vilket bättre samhälle vi skulle få!

Det är när jag kommit in på tankebanor som dessa som mina argument för att dricka ter sig oerhört låga och orelevanta. Det må vara något gott och jag kan ha kontroll men jag bidrar till att hålla igång något oerhört destruktivt! Sist men inte minst vill jag dela något personligt. Det har varit intensiva helger nu med sena kvällar och ännu senare hemfärder. Jag har nästan alltid blivit så oerhört ledsen av att se mina medmänniskor. De är fulla, skränniga, beter sig illa mot varandra, ger iväg sig själva under fylla (ja jag syftar på sex kombinerat med fylla), spyr och är misareabla. Jag vill inte skriva detta i en översittande ton, verkligen inte, mitt hjärta brister av att se detta. Nu i helgen på tunnelbanan var det en tjej som var nästan utslagen och spydde och så (hon hade lyckligtvis en betydligt nyktrare kompis), tänk om hon visste sitt värde och hur älskad hon är och att hon inte behöver dricka så! Sådant är vanliga syner och det smärtar att se :(

Ska vi verkligen låta alkholen slå sönder våra medmänniskor och vårt samhälle?
Det kanske är så att det finns en andlig aspekt av detta men det skrämmer mig inte. Mörkrets makter må vara skrämmande men jag är med nån som är starkare:Jesus!

Som ni märkt är jag ett stort fan av frälsis, men jag är ju å andra sidan blivande social arbetare, detta är ett av de sista tal William Booth höll:

Så länge kvinnor gråter som nu tänker jag kämpa; så länge små barn får gå hungriga tänker jag kämpa; så länge män döms om och om igen till fängelse tänker jag kämpa; så länge det finns ett fyllo kvar, så länge det finns fattiga och trasiga flickor kvar på gatan, så länge det finns en enda mörk själ som inte nåtts av Guds ljus tänker jag kämpa. Jag tänker kämpa ända till slutet!