måndag 27 april 2009

En underbar vecka!

Hej
Föra veckan var i särklass den bästa på länge!
Först ett studiebesök på Josua Rehab utanför Gamleby som var helt fantastiskt. Sjukt inspirerande och lärorikt, så vill jag jobba som socionom!

Sen så nu i helgen var det en underbar Credo rikskonferens!
De hadde tagit dit ett lovsångsband från Holland, Credo Worship.
På en internationell konferens visade sig att de som bandnamn hade valt samma sak som vår rörelse i Sverige så de blev inbjudna och nu kom de! Det var nog ett av de bästa lovsångsband jag varit med om. Riktigt tajta musikaliskt, rätt fokus, fick med folk i lovsång och dans. Låtvalet var bra också, var bra mäktigt på lördagens kvällsmöte då folk stod upp och dansade och lovsjöng Jesus till Dancing Generation (youtuba). Men som det brukar vara var det bästa att träffa dels alla kära vänner men också nytt folk och få inspireras av vad de gör ute i landet. Dessutom hade jag 4 härliga grabbar inneboende :). Det finns oerhört mycket att berätta men jag tänker inte skriva allt här. På söndagen efter den avslutande gudstjänsten var vi ett härligt och stort gäng som picnicade i observatorielunden. Följande sång återkom under konferensen och är en psalm som varit med länge i Credos historia (nmr 706 i svenska psalmboken om någon undrar 716):

Namnet Jesus aldrig mister
Genom tiderna sin glans
Det om evig kärlek vittnar
Som hos ingen annan fanns
Det till uppgift har att samla
Till Guds ständigt öppna famn
Alla mänskor unga, gamla
Detta underbara namn
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan


Jesu Namn! Hur skönt det klingar
Låt det höras kring vår jord!
Inget annat världen bringar
Hopp och tröst som detta ord
För det namnet hatet viker
För det namnet ondskan flyr
Vid det namnet skall rättfärdighetens rike
Skjuta friska skott på nytt
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan


Klart det strålar mitt i natten
Som en fyrbåk Jesu namn
Seglaren på farligt vatten
Leds till nådens trygga hamn
Och när sol och stjärnor slocknar
Jesusnamnet är det ljus
Som Guds folk i alla tider
Prisar högt i Faderns hus
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan

lördag 18 april 2009

Tänka sig att detta skulle behövas :P

Ärade läsare!
Det har visat sig att det finns läsare som nu tror att det pågår ett kyrkobygge på Järvafältet och att jag vid sidan av studier och en massa frivilligengagemang ska vara föreståndare för denna församling. Jag vet inte om det finns fler som tror det så därför skriver jag detta. Jag ber er att kolla datumet då jag tillkänna gav startandet av Djärva kyrkan (LBKFK). Ni ser då att det var den första april.
Till alla er som gått på er vill jag säga tack! Ett gott skratt förlänger ju livet och det har ni gett mig. Vill ni ge er till känna er det upp till er ;)

Ps. Jag tycker att församlingsplantering är goa grejer och det finns grejer på G i olika sammanhang jag är med i, men det får framtiden utvisa men det blir inget som det jag skrev om i inlägger på första april.

Många hälsningar från en sömning Clas!

lördag 11 april 2009

Ditt kors blev räddningen för mig...



Så är vi återigen i påsktider. Jag sitter nu natten mellan långfredagen och påskafton och försöker få ihop detta inlägg. Liksom föra året deltog jag i S:t Claras korsvandring, glädjande nog så skrev DN om den (http://www.dn.se/sthlm/solig-korsvandring-lockade-hundratals-troende-1.842110). Låten som jag inledde inlägget med var en låt som det var solosång på udner gudstjänsten på plattan. Det var strålande väder och jättegod stämning under vandringen. Något som kommer sätta sig på mitt minne var när vi stannat i Kungsan för att där be för Sveriges kristenhet och Jesusmanifestationen 2009. En av de som ledde bönen där bad spontant alla att knäböja inför Gud. Så alla deltagare (enligt dagen.se 500 styck) föll ned på knä. Det bads kraftigt och frimodigt för enhet bland kristna och för en väckelse och förvandling av Sverige. Liksom föra året så visades The Passion of the Christ efteråt i S:t Clara och den är stark att se så här i påsktider.

Alla vet att det är på grund av detta vi firar påsk men många avfärdar det kanske som myter eller missförstånd. Låt mig hålla en kort argumentation, den kommer inte alls vara alltäckande eller så utan mer syfta till att vara tänkeväckande och att det vi kristna firar inte kan avfärdas som myter bara så där. Idag finns en världsvid kristen kyrka som bekänner Jesus som den uppståndne Messias. Vartifrån kommer denna tro? Den måste ju ha uppståt (inte meningen att vara dålig ordvits) på något sätt. Vad vi vet både från bibliska och utombibliska källor är att Jesus dödades och att därefter var den rörelse som samlats kring honom nära att dö ut (vilket bekräftas av andra historiska källor. Men så blev inte fallet. Romerska källor berättar att den började växa och att de som trodde på Jesus påstod att han uppstått, ett påstående de var villiga att gå i döden för. Att Jesus skulle ha varit skendöd kan vi avfärda rätt fort. Man överlever inte romersk prygling och korsfästelse, speciellt inte då de romerska bödlarna var noga med att jobbet blev utfört. Om han var skendöd hur lyckades han rulla undan stenen vid graven och dessutom få alla att tro att han uppstått och inte nätt och jämt överlevt. Det finns fler skäl att avfärda att han var skendöd men som sagt detta är inte en bok utan ett blogginlägg. Till er som blivit nyfikna så kan jag säga att jag kommer skriva mer om detta, men vill ni veta mer så fråga mig om boktips, på rakarm kan jag rekommendera "Kristen på goda grunder", den är rätt billig nuförtiden och ger en heltäckande bild av kristen apologetik.

Hela poängen med att fira gudtjänst ute på stan är visa vad vi tror på och att det är på allvar. Så efter filmvisningen så gavs tillfälle till förbön och där möjlighet att säga ja till Jesus om man inte gjort det tidigare. Detta är med det i åtanke jag avslutar med följande filmklipp:



Glad Påsk!!!

söndag 5 april 2009

Uppgivenhet vs hopp

Jag har haft många idéer för olika inlägg men det svåraste är att påbörja ett inlägg. Jag slås ibland av att i kristenheten man gör en uppdelning mellan hjälp till människor och evangelisation. Detta är inte bara något jag slås av utan även förfasas över detta, inte bara är det tragiskt, det är sjukt obibliskt. Man säger ibland ”Preach the gospel and if necessary use words”. Vid första anblick kan detta låta klokt och vackert. Men vid eftertanke är det knasigt. Visst är handlingar viktiga (och kanske delvis nödvändigt men nu ska jag inte komma in på ett sidospår) men om kyrkan inte ägnar sig åt förkunnelse så är kyrkan inte mer än en välgörenhetsklubb. Den ska vara så mycket mer! Det ska vara Jesu händer och fötter!

Främst av allt ser vi här Svenska Kyrkan, dom gör förvisso jättebra jobb för att förbättra världen men läser man om det så skulle det lika gärna kunna vara röda korset. Historiskt sett så har alla väckelser haft en syntes mellan handlingar och förkunnelse. Ta till exempel frälsningsarmén, de är allmänt kända för deras sociala insatser men det hänger alltid samman med evangelisation, ”Soup, sop, salvation”. Väldigt talande är att flera lärare (som inte är kristna) på min skola säger att förälskelse eller frälsning är de bästa sätten att ta sig ur missbruk, de pekar också på vikten av väckelsen på 1800-talet för välfärdsstatens framväxt! Självfallet ska kristna insatser inte ske med baktankar eller med frälsning som krav på att få hjälp. Anledningen till att jag skriver detta är att det finns gott om kritik mot när evangelisation sker utan tro omsatt till praktiken men inte alls mycket om detta.

Ser vi till Sverige idag så ser vi att våld ökar, ensamhet (räkna fler inlägg om det i framtiden) och psykisk ohälsa ökar. Tänk om kyrkan mitt i detta kunde i ord och handling vara vända utåt. Trots att allt det jag skrivit vet jag att det finns många goda exempel här. Jag är dessutom av flera skäl hoppfull för framtiden. Mycket kan verka hopplöst i dagens Sverige men som kristna ska vi inte sjunka ner i hopplöshet. Varför? Därför att vi i kärlek ska i ord och handling ska vara engagerade för våra medmänniskor, i vårt samhälle och för vår värld. Jag vet inte hur det är med er läsare men jag känner att något är på G i Sverige.



”Tiden den är mogen och nu ska det ske! Har du kvar din tro, så ropa ut och be. vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!” Vem mer än jag stämmer in i denna? Ta och lägg in låten i er blogg och be för Sverige, att de eldar som brinner ska flamma upp och bli till en stor brand över hela vårt land.

onsdag 1 april 2009

Redan ny titel & idéutbytte

Då jag såg att en av mina vänner har samma titel på sin blogg, så nu heter min "Jag tror för att förstå".

Det har varit en märklig dag, ovan nämnda vänn deklarerar att han gått från varmt troende kristen till nihilist: http://seb0.wordpress.com/2009/04/01/ateist-javisst/
Och humanisterna säger att de byter linje och börjar tro på Gud: http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=571:pm-2009-04-01-ny-inriktning-foer-humanisterna&catid=36:humanisterna-i-media&Itemid=79
Även jag har ett tillkännagivande

Tillkännagivande:Från och med idag kommer jag dra ur mitt medlemskap ur Svenska Kyrkan. Med lån från banken ska jag slå upp en ny kyrka på Järvafältet. Den kommer heta Luthersk-baptistiska-karismatiska-frikyrkan kommer förkortas LBKFK eller för de som vill göra en ordvits av att den ligger på Järvafältet Djärva kyrkan. Förutom den klassiska trosbekännelsen så kommer vi anta Laussane-deklarationen. Vi kommer att utgå från klassiska lutherska principer såsom skriften allena och nåden allena men vi kommer ha en baptistisk dopsyn. Vidare kommer vi öppna oss stort för det karismatiska, så räkna med rivig lovsång, helanden, tungotal och undervisning om andens gåvor och allt sådant gott. Vi kommer ha en lågkyrklig profil utan att förkasta det mystiska. Vi kommer vara aktivt evangeliserande och aktiva i att visa kärlek åt området runt kyrkan, dvs hela Västerort. Undervisning om personlig fromhet kommer vara av yttersta vikt. För att underlätta ett liv i fromhet kommer det finnas möjlighet att samla poäng. Det kommer förvisso inte vara en rangordning i församlingen utan ett hjälp till den enskildes eget liv. Då jag är initiativtagare så kommer jag att tillträda som föreståndare för församlingen. Nu söker jag medlemmar.