Classe & Degens kyrkoturné 1, S:t Clara

Alright :) nu kommer det bli lite fart här.
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.

Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.

I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!

Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)

Extreme Home Makeover

Jag ska börja med att säga att jag tycker om att se Extreme Home Makeover därför att det är ett väldigt uppbyggligt och inspirerande program. Det går dessutom ut på att hjälpa folk. Ofta är de nödställda familjer som är en stor inspiration.

Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.

Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.

1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?

2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss

3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)

4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?

5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?

6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.

7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.

8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?

Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!