Denna söndag åkte jag till Husby för att göra ett besöka Husbykyrkan :)Denna gång fick med oss Sabina som dessutom bor där ute. Husbykyrkan tillför Evangeliska Frikyrkan och har existerat i Husby i ca 30 år. Föreståndaren är en härlig pastor med lååång erfaranhet av mission i muslimska världen. Med andra ord är han perfekt där i Husby (att han dessutom startat en församling i Rinkeby pekar på detta). Dessa båda församlingar är alltså som ni kan gissa, väldigt mångkulturella.
So anyways...Det första vi mötes av var ett väldigt trevligt bemötande. Väldigt charmigt också, pastorn stod med en gitarr under armen och hälsade på alla som kom in. Kändes väldigt gemytligt.
Gudstjänsten som sådan var väldigt enkel och lågkyrklig utan att innehållet blev urvattnat. För att göra en jämförelse så kände jag igen från hur lägergudstjänster/andakter med min hemkyrka brukar vara. Det säger så klart mer om min Kummelby än om Husby. Det är inte så få gånger folk trott Kummelby är en frikyrka :) Predikan var en härlig pastor som hette Amir. Den var utifrån när Abraham fick i uppdrag att offra Isak. Så temat blev väldigt mycket kring tillit till Gud. Även om i stora drag det var saker jag fått utlagt så gjorde han det på ett väldigt personligt sätt. Så det gav verkligen något att lyssna på.
Fikat efter gudstjänsten förtjänar att nämnas! Vi hamnade med en trevlig afghan och en till som jag inte minns ursprunget av. Han utmanade oss på shack vilket var väldigt trevligt, så vi blev kvar där ett tag. Det kändes riktigt nice med att det blev shackspelande på fikat. Det gjorde helt klart att man kändes sig välkommen som en besökare!
tisdag 24 november 2009
lördag 14 november 2009
"Always laugh when you can. It is cheap medicine." - Lord Byron
Igår (fredag) satte jag mig på buss 777!
Min destination var Borås, dit jag nu anlänt för att göra en visit hos Broder Kristian över helgen.
Angenämt som alltid :) Mycket humor och mycket allvar när vi umgås. Samtala om sådant som man kan vänta sig att två bröder i Kristus som är i sina bästa år kan prata om.
Igår kväll blev det sen studentpub följt av surrealistisk film ("After Hours"). Konstig film om en natt i New York, på nån konstig vänster så var den faktiskt bra :)
Så idag har det blivit en visit i kristna bokhandeln här i Borås och sen i filmaffären hemmakväll. Där köpte jag Ghostbusters boxen och Jurassic Park boxen för 199:- Fett nice. Sen har vi mest hängt här i Kristians rum. Han har pluggat och jag gjort annat vettigt :)
Over and out!
Min destination var Borås, dit jag nu anlänt för att göra en visit hos Broder Kristian över helgen.
Angenämt som alltid :) Mycket humor och mycket allvar när vi umgås. Samtala om sådant som man kan vänta sig att två bröder i Kristus som är i sina bästa år kan prata om.
Igår kväll blev det sen studentpub följt av surrealistisk film ("After Hours"). Konstig film om en natt i New York, på nån konstig vänster så var den faktiskt bra :)
Så idag har det blivit en visit i kristna bokhandeln här i Borås och sen i filmaffären hemmakväll. Där köpte jag Ghostbusters boxen och Jurassic Park boxen för 199:- Fett nice. Sen har vi mest hängt här i Kristians rum. Han har pluggat och jag gjort annat vettigt :)
Over and out!
måndag 19 oktober 2009
Classe & Degens kyrkoturné 4, Södermalmskyrkan
Så var det dags för ett inlägg igen.
Det första jag ska säga är att jag tyckte det var kul att detta besök blev av. Jag har förstått att något görs rätt i Södermalmskyrkan. Alla jag känner därifrån är väldigt brinnande och kärleksfulla kristna. De har gjort starkt intryck på mig och fått mig att söka mer av Gud. Att både jag och Degen drar åt ett karismatiskt håll (genom t.ex. Oas) gjorde att vi kände oss än mer hemma. Församlingen är mycket fokuserad på cellgrupper (=hemgrupper). De arbetar med något som heter G12-visionen. Den innebär att man leder en grupp om 12 pers. Sen blir det en multiplikationseffekt när varje person i sin tur leder 12. Iaf är det så jag fattat det :) Kul att våga profilera sig som församling så, ungefär som in hemkyrka är en alhpakyrka.
Alltså, om jag skriver att det var drag i lovsången så är det en otillräcklig beskrivning :) Det var riktigt gott! Jag vill redan nu skriva att något som berörde mig starkt var församlingens passion för väckelse i Sverige. Det är något jag själv kanner väldigt starkt för :D Det enda jag känner mig ovan vid är det kollektiva tungotalet, speciellt eftersom jag inte har den gåvan. Men det är andlig näring att be med, lyssna och suga åt sig :) Jag fattar inte exakt hur det hänger ihop men Gud gör ^^
Predikan handlade om att det är dags att lägga ut på djupt vatten. Det lyckades både vara bibliskt förankrad och relevant idag. Sådant gillar jag! Men vidare: Att vi ska lägga ut på djupt vatten innebär att vi söker oss ut till det okända för att sprida det glada budskapet. Det viktiga när man gör det är att ha blicken fäst på Jesus. I hela historien har Gud använt vanliga människor med all deras brist. Vi ska inte bara föra folk till tro utan även träna lärjungar, resa upp Guds armée. Ett citat som jag gillade och som är utmanande var: "Lydnad är den högsta formen av tillbedjan". Amen för det :)
Efter gudstjänsten så drack jag och Degen en helt himmelskt god varm choklad i caféet!
Det första jag ska säga är att jag tyckte det var kul att detta besök blev av. Jag har förstått att något görs rätt i Södermalmskyrkan. Alla jag känner därifrån är väldigt brinnande och kärleksfulla kristna. De har gjort starkt intryck på mig och fått mig att söka mer av Gud. Att både jag och Degen drar åt ett karismatiskt håll (genom t.ex. Oas) gjorde att vi kände oss än mer hemma. Församlingen är mycket fokuserad på cellgrupper (=hemgrupper). De arbetar med något som heter G12-visionen. Den innebär att man leder en grupp om 12 pers. Sen blir det en multiplikationseffekt när varje person i sin tur leder 12. Iaf är det så jag fattat det :) Kul att våga profilera sig som församling så, ungefär som in hemkyrka är en alhpakyrka.
Alltså, om jag skriver att det var drag i lovsången så är det en otillräcklig beskrivning :) Det var riktigt gott! Jag vill redan nu skriva att något som berörde mig starkt var församlingens passion för väckelse i Sverige. Det är något jag själv kanner väldigt starkt för :D Det enda jag känner mig ovan vid är det kollektiva tungotalet, speciellt eftersom jag inte har den gåvan. Men det är andlig näring att be med, lyssna och suga åt sig :) Jag fattar inte exakt hur det hänger ihop men Gud gör ^^
Predikan handlade om att det är dags att lägga ut på djupt vatten. Det lyckades både vara bibliskt förankrad och relevant idag. Sådant gillar jag! Men vidare: Att vi ska lägga ut på djupt vatten innebär att vi söker oss ut till det okända för att sprida det glada budskapet. Det viktiga när man gör det är att ha blicken fäst på Jesus. I hela historien har Gud använt vanliga människor med all deras brist. Vi ska inte bara föra folk till tro utan även träna lärjungar, resa upp Guds armée. Ett citat som jag gillade och som är utmanande var: "Lydnad är den högsta formen av tillbedjan". Amen för det :)
Efter gudstjänsten så drack jag och Degen en helt himmelskt god varm choklad i caféet!
lördag 17 oktober 2009
Classe & Degens kyrkoturné 3, Kummelby kyrka
Såhär två veckor för sent kommer här detta inlägg.
Detta kommer bli lite konstigt inlägg eftersom Degen kom på besök i min hemförsamling.
Kummelby är en svenskkyrklig församling, dock en bibeltroende och något karismatisk sådan. Den är mest känd för den tog hit ett koncept från Holy Trinity Bromtom som heter Alpha. Det är kort och gott en kortkurs i kristen tro då man ses regelbundet, äter middag, lyssnar på en föredrag och sen har man diskussionsgrupper. Många har kommit till tro genom detta och det är spritt världen över. Det finns i många olika varianter som t.ex. Ungdoms Alpha.
So anyways denna gudstjänst var väldigt enkel, med fokus på olika bönestationer.Jag själv var förbedjare. Det är fantastiskt som alltid.
I övrigt var det en skön och uppbygglig gudstjänst.
Det var kanelbullensdag så det var givetvis kanelbullar till kyrkkaffet :D
So, imorn är det dags för nästa besök...check back then.
Detta kommer bli lite konstigt inlägg eftersom Degen kom på besök i min hemförsamling.
Kummelby är en svenskkyrklig församling, dock en bibeltroende och något karismatisk sådan. Den är mest känd för den tog hit ett koncept från Holy Trinity Bromtom som heter Alpha. Det är kort och gott en kortkurs i kristen tro då man ses regelbundet, äter middag, lyssnar på en föredrag och sen har man diskussionsgrupper. Många har kommit till tro genom detta och det är spritt världen över. Det finns i många olika varianter som t.ex. Ungdoms Alpha.
So anyways denna gudstjänst var väldigt enkel, med fokus på olika bönestationer.Jag själv var förbedjare. Det är fantastiskt som alltid.
I övrigt var det en skön och uppbygglig gudstjänst.
Det var kanelbullensdag så det var givetvis kanelbullar till kyrkkaffet :D
So, imorn är det dags för nästa besök...check back then.
lördag 19 september 2009
Därför röstar jag Frimodig kyrka!
Det är återigen dags för kyrkval.
Min röst kommer gå till Frimodig kyrka.
Jag röstar Frimodig kyrka för att:
* Befria Svenska Kyrkan från partipolitiken
* Bevara äktenskapet mellan man och kvinna
* Kyrkan mer aktiv ska arbeta för att föra folk till tro på Jesus
* Mission inte bara ska bestå av biståndsarbete utan även evengelisation
* Införa fri församlingstillhörighet
* Sluta upp med multireligöst dravel, Jesus är vägEN inte EN väg. Även om det är viktigt att betona det universella människovärdet.
* Samarbete med kristna trossyskon, t.ex. genom deltagande i Jesusmanifestation
* Utökat ungdomsarbete med lärdom från fungerande kristna ungdomsrörelser
* Att försona de båda ämbetssyner som finns i kyrkan, kvinnoprästmotståndare är inga mörkermän (även om jag inte delar ämbetssyn), tvärtom är de en viktig tillgång
Slutligen citerar jag slutorden från valplatformen:
Amen!
Min röst kommer gå till Frimodig kyrka.
Jag röstar Frimodig kyrka för att:
* Befria Svenska Kyrkan från partipolitiken
* Bevara äktenskapet mellan man och kvinna
* Kyrkan mer aktiv ska arbeta för att föra folk till tro på Jesus
* Mission inte bara ska bestå av biståndsarbete utan även evengelisation
* Införa fri församlingstillhörighet
* Sluta upp med multireligöst dravel, Jesus är vägEN inte EN väg. Även om det är viktigt att betona det universella människovärdet.
* Samarbete med kristna trossyskon, t.ex. genom deltagande i Jesusmanifestation
* Utökat ungdomsarbete med lärdom från fungerande kristna ungdomsrörelser
* Att försona de båda ämbetssyner som finns i kyrkan, kvinnoprästmotståndare är inga mörkermän (även om jag inte delar ämbetssyn), tvärtom är de en viktig tillgång
Slutligen citerar jag slutorden från valplatformen:
Kraven på anpassning till rådande värderingar och mönster är stora i dagens samhälle. I sin iver att behålla så många medlemmar som möjligt har Svenska kyrkan alltmer försökt att ändra i det kristna budskapet. Den kristna kyrkan är kallad att leva i sin samtid, men utan att ge avkall på sin kristna tro. Genom att vara fast rotad i Guds ord kan Svenska kyrkan möta dagens människor frimodigt, utan att avskärma sig ifrån omvärlden. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall leva i världen men inte av världen. Svenska kyrkan får inte vara rädd för att också gå emot tidsandan, när så krävs, för att stå upp för det glada budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet.
Amen!
söndag 6 september 2009
Classe & Degens kyrkoturné 2, Citykyrkan
Alright! :)
Idag besökte jag och Degen (och annat härligt folk) citykyrkan. Det är en underbar pingstförsamling. De är väldigt utåtriktade och har verkligen en passion för Stockholm och dess invånare.
Nu då till gudstjänsten. Två ord: Ösigt party! Det skulle kunna duga som beskrivning. När jag skriver ös då menar jag verkligen ös! När jag skriver party då menar jag verkligen party! Lovsången var frimodig och rivig :)
Så satt still det gjorde man inte ofta! Predikanten var av en engelsk pastor från en vännförsamling. Han höll en enormt bra nåd & seger & ännu mer nåd förkunnelse! Väldigt karismatisk var han också och höll intresset uppe under hela predikan. Många "Amen!" rop och jubel till bifall blev det. Framåt slutet så bads det för studenter från deras bibelskola och därefter blev det tillfälle för förbön för alla andra. Under detta sjöngs det lovsångs, bads spontant i bänkraderna. Riktigt starkt då! Att de som går där dessutom är härliga och underbara personer gör det hela bara ännu bättre.
Hammarbykyrkan nästa sägs det...
Idag besökte jag och Degen (och annat härligt folk) citykyrkan. Det är en underbar pingstförsamling. De är väldigt utåtriktade och har verkligen en passion för Stockholm och dess invånare.
Nu då till gudstjänsten. Två ord: Ösigt party! Det skulle kunna duga som beskrivning. När jag skriver ös då menar jag verkligen ös! När jag skriver party då menar jag verkligen party! Lovsången var frimodig och rivig :)
Så satt still det gjorde man inte ofta! Predikanten var av en engelsk pastor från en vännförsamling. Han höll en enormt bra nåd & seger & ännu mer nåd förkunnelse! Väldigt karismatisk var han också och höll intresset uppe under hela predikan. Många "Amen!" rop och jubel till bifall blev det. Framåt slutet så bads det för studenter från deras bibelskola och därefter blev det tillfälle för förbön för alla andra. Under detta sjöngs det lovsångs, bads spontant i bänkraderna. Riktigt starkt då! Att de som går där dessutom är härliga och underbara personer gör det hela bara ännu bättre.
Hammarbykyrkan nästa sägs det...
måndag 24 augusti 2009
Classe & Degens kyrkoturné 1, S:t Clara
Alright :) nu kommer det bli lite fart här.
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
onsdag 19 augusti 2009
Extreme Home Makeover
Jag ska börja med att säga att jag tycker om att se Extreme Home Makeover därför att det är ett väldigt uppbyggligt och inspirerande program. Det går dessutom ut på att hjälpa folk. Ofta är de nödställda familjer som är en stor inspiration.
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
tisdag 28 juli 2009
Beautiful Scandalous Night
För en tid sidan så såg jag och ett par vänner "Into the Wild".
Det är en verklighetsbaserad film med mycket filosofiskt djup. Jag ska förvarna att jag kommer avslöja slutet men filmen är lika sevärd även om man vet slutet. Min gissning är att de som hört om filmen känner till historien och slutet.
Så filmen handlar om en kille som tröttnar på vardagslivet och lämnar allt och drar ut mot vildmarken, längs vägen möter han en massa intressanta karaktärer som han samtalar med, det är där den filosofiska sidan kommer in. Längs med hans resa så får vi reda på mer om varför han lämnat vardagen.
Det jag vill komma fram till rör sig inte om de olika filosofiska aspekterna utan en del av konsekvensen av att han gav sig ut i vildmarken. Vi får reda på att hans familj som på ytan var perfekt egentligen var gravt dysfunktionell. Till en början så är de chockade och förtvivlade över hans plötsliga avfärd. Men ju mer tiden går desto märker de att de inte lyckas få tag i honom. Killen lämnar sedan all civilisation och beger sig helt själv ut i Alaskas vildmark.
Familjen kommer allt närmre varandra och på grund av sonens försvinnande börjar de försonas och bli en "bra familj" igen. Killen avlider sedemera i vildmarken av svält. Alltså, att han begav sig ensam iväg ut i vildmarken och dog ledde till att familjen blev försonad. När jag såg filmen så insåg jag vilken messiansk karaktär han därmed blev.
Vår värld är trots allt det goda grovt dysfunktionell. Den är inte vad den än gång var. Jesus kom hit och likt killen så gick han ensam in i ångesten av en offerdöd (=vildmark). Men detta ledde till försoning mellan människan och Gud. Det är därför det finns tillgång att ta emot evigt liv. Guds nåd är inte något som var billigt utan vi kan ta emot det helt fritt och villkårslöst på grund av Jesu död, vilket var ett högt pris! Men det slutade inte där, som ett bevis på att han sa den han var så återuppstod vilket visar för oss att döden inte har sista ordet.
Detta är något jag hoppas att ni läsare ska ha med er om ni ska minnas något av det jag skrivit
Det är en verklighetsbaserad film med mycket filosofiskt djup. Jag ska förvarna att jag kommer avslöja slutet men filmen är lika sevärd även om man vet slutet. Min gissning är att de som hört om filmen känner till historien och slutet.
Så filmen handlar om en kille som tröttnar på vardagslivet och lämnar allt och drar ut mot vildmarken, längs vägen möter han en massa intressanta karaktärer som han samtalar med, det är där den filosofiska sidan kommer in. Längs med hans resa så får vi reda på mer om varför han lämnat vardagen.
Det jag vill komma fram till rör sig inte om de olika filosofiska aspekterna utan en del av konsekvensen av att han gav sig ut i vildmarken. Vi får reda på att hans familj som på ytan var perfekt egentligen var gravt dysfunktionell. Till en början så är de chockade och förtvivlade över hans plötsliga avfärd. Men ju mer tiden går desto märker de att de inte lyckas få tag i honom. Killen lämnar sedan all civilisation och beger sig helt själv ut i Alaskas vildmark.
Familjen kommer allt närmre varandra och på grund av sonens försvinnande börjar de försonas och bli en "bra familj" igen. Killen avlider sedemera i vildmarken av svält. Alltså, att han begav sig ensam iväg ut i vildmarken och dog ledde till att familjen blev försonad. När jag såg filmen så insåg jag vilken messiansk karaktär han därmed blev.
Vår värld är trots allt det goda grovt dysfunktionell. Den är inte vad den än gång var. Jesus kom hit och likt killen så gick han ensam in i ångesten av en offerdöd (=vildmark). Men detta ledde till försoning mellan människan och Gud. Det är därför det finns tillgång att ta emot evigt liv. Guds nåd är inte något som var billigt utan vi kan ta emot det helt fritt och villkårslöst på grund av Jesu död, vilket var ett högt pris! Men det slutade inte där, som ett bevis på att han sa den han var så återuppstod vilket visar för oss att döden inte har sista ordet.
Detta är något jag hoppas att ni läsare ska ha med er om ni ska minnas något av det jag skrivit
måndag 22 juni 2009
Humanisterna är i farten
De flesta av mina läsare som är bosatta i Stockholm lär ha sett humanisternas kampanj i tunnelbanan "Gud finns nog inte" (www.gudfinnsnoginte.se)
Denna: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172543 tycker jag ni också kan ta en titt på. Nu skulle jag kunna fylla detta inlägg med att kommentera humanisternas kampanj hemsida med hur fördomsfull och osaklig den är. Men då det är frågor jag lär återkomma till så vill jag här säga tack till humanisternas och Christer Sturmark. Tack för att ni gör så att dessa frågor kommer upp i det offentliga rummet och att ni tar debatten. En eventuell motkampanj tycker jag skulle kunna ha följande rubriker:
En given låt att akomponjera en motkampanj vore lätt denna:
Denna: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172543 tycker jag ni också kan ta en titt på. Nu skulle jag kunna fylla detta inlägg med att kommentera humanisternas kampanj hemsida med hur fördomsfull och osaklig den är. Men då det är frågor jag lär återkomma till så vill jag här säga tack till humanisternas och Christer Sturmark. Tack för att ni gör så att dessa frågor kommer upp i det offentliga rummet och att ni tar debatten. En eventuell motkampanj tycker jag skulle kunna ha följande rubriker:
Är personen framför dig endast ett viljelöst paket med celler?
Visst, inget blev till genom inget av sig själv. Logiskt!
En given låt att akomponjera en motkampanj vore lätt denna:
fredag 12 juni 2009
Valrörelse 09
Föra helgen var riktigt intensiv och rolig så därför vill jag skriva om den, men också för att jag känner ett behov att skriva av mig om den :).
På fredagen slutade jag skolan. Jag spurtade hem för att lämna mina grejer och sen in till stan och KDs valstuga. Där möte jag upp kära KDU vänner och ett antal nya bekantskaper. Där stod vi och kampanjande järnet. Fick många goda samtal med folk. Speciellt spännande var det när nån av våra EU-kandidater kom förbi. Vid ett tillfälle stod jag med Ebba Busch brevid mig och samtalade med ett gäng. Kanske larvigt med det kändes kul! :) Även Sofia Modigh kom förbi senare. Precis när hon skulle dra anlände ett brittisk tv-team som letade efter piratpartiet men de hade redan dragit. Så vi gav dom en intervju med Modigh istället! :D De ville ha PP men fick KD, hurra! Dessvärre kom ett otrevligt besök också. Ett gäng SSUare kom förbi och de körde sitt "rasist, homofob, kristdemokrat". Vissa gick att prata med men det var bara vissa och bara då de var själva. Vi bad dem sluta ropa sådana slagord åt oss, visst ska man när man möts i verbal fight utanför TV-hus ha slagord men det där är over-the-topp och nu gjorde det dessutom vid valstugan. *Suck*
Nåväl, fredagen fortsatte i valstugan till sent, en efter en stängde de andra tills det bara var vi och våra vänner moderaterna kvar. Eftersom det var dött med folk tyckte det var tid att stänga valstugan. Men kampanjandet stoppade inte där! Vi var ett gäng som fortsatte med att se till att få ut så många affischer i Stockholm under natten som möjligt. Till slut var det bara jag, Joakim och Diana kvar. Affischeringen fortsatte och fortsatte vid gott mod :). Solen började gry och runt kl 04 var vi klara. Så då bar det hemmåt för sömn. På lördagen gjorde jag klart en individuell uppgift och sen bar det in till stan igen.
Där stod jag återigen i valstugan i en timme innan jag skulle till S:t Clara för att delta i bön för Sverige. Som väntat var det ruskigt bra :). Härligt att få kombinera bön för Sverige och faktiskt göra något för Sverige genom att delta i valrörelse. Men det var en härlig timme. Fick förövrigt äran att hälsa på Alf Svensson. Vi var sedan ett gäng KDU som började diskutera med sverigedemokratiska valarbetare, men när de börja fota så gick jag bort lite. Jag vill inte hamna på bild med sverigedemokrater då jag valarbetar.
Efter ha varit i S:t Clara drog jag till Norrmalstorg där KD skulle ha torgmöte. Under tiden var där han jag hälsa på både Ella Bohlin och Göran Hägglund. Medans det var talare gick jag runt och delade valmaterial, flaggor, ballonger och ... polkagrisar! Från Gränna, precis som Alf. Förbi Norrmalmstorg passerade både nationaldagståget och den kungliga kortegen med kungafamiljen. Helt rätt läge att ha flaggor att dela ut med andra ord! Natten innan hade jag sovit mellan 4 och 5 timmar. Nu skulle det inte bli någon sömn alls!
Lägg ihop följande:
* Sex KDUare
* En hyrbil
* En massa återstående valmaterial
Då förstår ni kanske varför det inte blev någon sömn. Vi drog omkring ifrån allt till syrianska bröllopsfester i Södertälje (dessvärre glömde jag bort de portkoder jag kan där, annars hade fler hos vaknat upp med KDfoldrar till frukosten på valdagen) till en riktig tidig morgon i Mälardalen och mer därtil. Vi affischerade, la material i folk brevlådor, satte brochyrer på vindrutetorkare på bilar. Valrörelse helt enkelt. Ungefär mitt i natten började vi bli hunriga igen. Så detta är en syn som möter folk på en bensinmack någonstans i Tumba-Salem-Botkyrka området:
En bil kör in på en bensinmack. Ut kommer sex personer, varav nästan alla har KD-jackor. De ser trötta ut. De beställer mat. Haha, så kul!
Runt 06 var vi inne stan igen och bestämde oss för att lägga av. Jag drog hem och fixade en frukost och gick sedan och röstade och sen till kyrkan!
Kram!
På fredagen slutade jag skolan. Jag spurtade hem för att lämna mina grejer och sen in till stan och KDs valstuga. Där möte jag upp kära KDU vänner och ett antal nya bekantskaper. Där stod vi och kampanjande järnet. Fick många goda samtal med folk. Speciellt spännande var det när nån av våra EU-kandidater kom förbi. Vid ett tillfälle stod jag med Ebba Busch brevid mig och samtalade med ett gäng. Kanske larvigt med det kändes kul! :) Även Sofia Modigh kom förbi senare. Precis när hon skulle dra anlände ett brittisk tv-team som letade efter piratpartiet men de hade redan dragit. Så vi gav dom en intervju med Modigh istället! :D De ville ha PP men fick KD, hurra! Dessvärre kom ett otrevligt besök också. Ett gäng SSUare kom förbi och de körde sitt "rasist, homofob, kristdemokrat". Vissa gick att prata med men det var bara vissa och bara då de var själva. Vi bad dem sluta ropa sådana slagord åt oss, visst ska man när man möts i verbal fight utanför TV-hus ha slagord men det där är over-the-topp och nu gjorde det dessutom vid valstugan. *Suck*
Nåväl, fredagen fortsatte i valstugan till sent, en efter en stängde de andra tills det bara var vi och våra vänner moderaterna kvar. Eftersom det var dött med folk tyckte det var tid att stänga valstugan. Men kampanjandet stoppade inte där! Vi var ett gäng som fortsatte med att se till att få ut så många affischer i Stockholm under natten som möjligt. Till slut var det bara jag, Joakim och Diana kvar. Affischeringen fortsatte och fortsatte vid gott mod :). Solen började gry och runt kl 04 var vi klara. Så då bar det hemmåt för sömn. På lördagen gjorde jag klart en individuell uppgift och sen bar det in till stan igen.
Där stod jag återigen i valstugan i en timme innan jag skulle till S:t Clara för att delta i bön för Sverige. Som väntat var det ruskigt bra :). Härligt att få kombinera bön för Sverige och faktiskt göra något för Sverige genom att delta i valrörelse. Men det var en härlig timme. Fick förövrigt äran att hälsa på Alf Svensson. Vi var sedan ett gäng KDU som började diskutera med sverigedemokratiska valarbetare, men när de börja fota så gick jag bort lite. Jag vill inte hamna på bild med sverigedemokrater då jag valarbetar.
Efter ha varit i S:t Clara drog jag till Norrmalstorg där KD skulle ha torgmöte. Under tiden var där han jag hälsa på både Ella Bohlin och Göran Hägglund. Medans det var talare gick jag runt och delade valmaterial, flaggor, ballonger och ... polkagrisar! Från Gränna, precis som Alf. Förbi Norrmalmstorg passerade både nationaldagståget och den kungliga kortegen med kungafamiljen. Helt rätt läge att ha flaggor att dela ut med andra ord! Natten innan hade jag sovit mellan 4 och 5 timmar. Nu skulle det inte bli någon sömn alls!
Lägg ihop följande:
* Sex KDUare
* En hyrbil
* En massa återstående valmaterial
Då förstår ni kanske varför det inte blev någon sömn. Vi drog omkring ifrån allt till syrianska bröllopsfester i Södertälje (dessvärre glömde jag bort de portkoder jag kan där, annars hade fler hos vaknat upp med KDfoldrar till frukosten på valdagen) till en riktig tidig morgon i Mälardalen och mer därtil. Vi affischerade, la material i folk brevlådor, satte brochyrer på vindrutetorkare på bilar. Valrörelse helt enkelt. Ungefär mitt i natten började vi bli hunriga igen. Så detta är en syn som möter folk på en bensinmack någonstans i Tumba-Salem-Botkyrka området:
En bil kör in på en bensinmack. Ut kommer sex personer, varav nästan alla har KD-jackor. De ser trötta ut. De beställer mat. Haha, så kul!
Runt 06 var vi inne stan igen och bestämde oss för att lägga av. Jag drog hem och fixade en frukost och gick sedan och röstade och sen till kyrkan!
Kram!
lördag 6 juni 2009
Sveriges nationaldag! :D
Idag så är det vår nationaldag och det verkar bli en härlig sådan. Nu kanske visa tycker det verkar som jag byt spår i bloggen, andra kanske har funderingar till att jag som kristen framhäver en lovsång till en land. Så för att ge detta inlägg substans tänkte jag skriva en kortare utläggning om det.
Jag är glad i att leva i ett demokratiskt land med alla grundläggande rättigheterna. Visst det är inte alltid lätt att vara kristen i Sverige men vi råkar inte ut för godtyckliga arresteringar, avbrutna gudstjänster, dödstraff etc. Som kristna är vi kallade att ta hand om vår värld vilket såklart inkluderar vårt hemland. Och det är det som är kärnan, att älska sitt hemland är inget avguderi, översitteri eller meningslöst flaggviftande. Det är viljan att vilja det bästa för sitt land. Det är en vilja att inte ge upp när alla larmrapporter regnar. Det är en vilja att att vara engagerad i sin kultur för att till välsingelse för sitt land. Så därför är detta inlägg en uppmaning att idag fira att vi lever i en demokrati men också be för Sverige och sedan också göra ditt bästa för att göra Sverige och världen bättre. Ett viktigt sätt är att imorn ta dig iväg till en vallokal och rösta i EU-valet.
Jag hoppas min poäng framkommit att när jag uppmanar till att fira nationaldagen så är det inte fråga om högerextremism, främlingsfientlighet eller liknande. Det är hemskt att sådana element kapar firandet av vårt land. Men jag tror poängen gick fram och jag tror att du som läser detta oavsett om du är kristen eller ej håller med om att vara till det bästa för Sverige och jag är övertygad om att du är glad att vi lever i en demokrati. Så därför: Glad nationaldag!
Gud välsigne Sverige!
måndag 18 maj 2009
Alkohol som samhällsproblem
Måhända att jag för vissa har en provoserande rubrik.
Vissa kanske till och med blir förvånade, de som känner vet att jag må ha en rätt restrektiv alkoholkonsumtion men ändock inte är helnykterist. Mitt förhållningssätt är att, visst jag dricker, men jag dricker mig aldrig full.
Nu är det så att detta har kommit i gunging. Argumentet att inte få nån annan på fall genom mitt drickande har tidigare fått mig ha alkoholfria fester när folk som haft problem varit gäster och så. Detta argument har nu mer och mer vunnit tyngd hos mig av olika skäl. Ett skäl var ett SVt program jag såg för ett par veckor sedan om alkoholkonsumtion och barn, det fick att fatta beslutet att när skaffar familj så ska jag bli helnykterist. Jag har sedan långt tidigare varit medveten om att om jag i framtiden önskar jobba med missbrukare så är det bäst att själv vara "ren". Nu kan man ställa sig frågan, om jag nu i framtíden ändå kommer att bli helnykterist så varför inte redan nu?
Innan har jag tänkt längs banorna att jag kan hålla koll på mig själv och det är gott. Men seriöst hur bra är detta argument? Det stämmer helt och hållet förvisso, jag kan hålla koll på min konsumtion och det är kulinariskt gott. Men tänk om det är folk i min omgivning som inte har samma kontroll? Tänk om jag bidrar till någons onda cirkel ner i smygalkoholism?
Dessa är inga frågor av medberoende eller liknande. Visst jag kan inte ta ansvar för andra men jag har ändå ett medmänskligt ansvar. Tänk vilken förebild och hjälp man kan vara som helt "ren".
Medans ni har vad jag skrivit i åtanke så hör och se denna:
En sång om ett sönderslaget äktenskap och en trasig familj på grund av alkohol. Sådant händer inte bara i smöriga countrylåtar. Det är dessvärre otroligt vanligt. Det är nu jag kommer till kärnan av min rubrik. Inget annat orsakar mera brott, olyckor, skadegörelse, trasiga liv, förlorade jobb, krasade äktenskap, söndrade familjer och sårade barn än just alkohol. Detta är inget moraliserande utan faktiskt enkel statistik. Då något som jag funderar på, är detta en industri jag vill stötta? Som ambassadör i Rättvisemärkt har jag lärt mig en del konsumentmakt, så att säga att mitt lilla bidrag inte gör skillnad köper jag inte.
Många säger sig ha en rimlig alkohol konsumtion men varför ser landet då ut som det gör? Kan det vara så att alkoholen är den mest destruktiva kraft som släppts lös? Det är för mig ofattbart att det finns de som vill föra en liberalare alkoholpolitik i Sverige, hur sjukt är inte det? Borde vi inte snarare bli ännu striktare? Givetvis inte endast strikt lagstiftning utan ha väl utvecklad missbruksvård. Detta är en av de anledningar till att jag kommer rösta kristdemokraterna i EU-valet.
Kanske är det så som Catherine Booth (frun till frälsningarméns grundare William Booth) sa att alkohol är djävulen i flytande form. Starka ord men de passade verkligen in på mitten av 1800-talet då det i och med industrialismen kom en svår social missär som många självmedicinerade med alkohol. Men kan vi skjuta ifrån oss det så? Som jag visat ovan så ser vårt samhälle minst sagt illa ut? Jag måste erkänna att när vi pluggade välfärdsstaten i skolan så kände jag en viss förkärlek för nykterhetsrörelserna på 1800-talet och att de var så nära att få igenom ett totalförbud. Tänk om man skulle få med sig folket bakom något sådant, vilket bättre samhälle vi skulle få!
Det är när jag kommit in på tankebanor som dessa som mina argument för att dricka ter sig oerhört låga och orelevanta. Det må vara något gott och jag kan ha kontroll men jag bidrar till att hålla igång något oerhört destruktivt! Sist men inte minst vill jag dela något personligt. Det har varit intensiva helger nu med sena kvällar och ännu senare hemfärder. Jag har nästan alltid blivit så oerhört ledsen av att se mina medmänniskor. De är fulla, skränniga, beter sig illa mot varandra, ger iväg sig själva under fylla (ja jag syftar på sex kombinerat med fylla), spyr och är misareabla. Jag vill inte skriva detta i en översittande ton, verkligen inte, mitt hjärta brister av att se detta. Nu i helgen på tunnelbanan var det en tjej som var nästan utslagen och spydde och så (hon hade lyckligtvis en betydligt nyktrare kompis), tänk om hon visste sitt värde och hur älskad hon är och att hon inte behöver dricka så! Sådant är vanliga syner och det smärtar att se :(
Ska vi verkligen låta alkholen slå sönder våra medmänniskor och vårt samhälle?
Det kanske är så att det finns en andlig aspekt av detta men det skrämmer mig inte. Mörkrets makter må vara skrämmande men jag är med nån som är starkare:Jesus!
Som ni märkt är jag ett stort fan av frälsis, men jag är ju å andra sidan blivande social arbetare, detta är ett av de sista tal William Booth höll:
Så länge kvinnor gråter som nu tänker jag kämpa; så länge små barn får gå hungriga tänker jag kämpa; så länge män döms om och om igen till fängelse tänker jag kämpa; så länge det finns ett fyllo kvar, så länge det finns fattiga och trasiga flickor kvar på gatan, så länge det finns en enda mörk själ som inte nåtts av Guds ljus tänker jag kämpa. Jag tänker kämpa ända till slutet!
söndag 3 maj 2009
Helgen dag 4
Dag 4
Detta inlägg är närmast att betrakta som en epilog men jag tyckte det ändå vore kul att skriva om söndagen denna vecka. Vakande och pallrade mig iväg till Kummelby för att kollekttala om Credo. Jag trodde att jag även skulle vara med till förbönen men när jag kom till rummet där vi samlas så visade sig att så inte var fallet. Däremot visade sig att jag behövdes för att vi skulle bli två förbönspar och dessutom ville de ha med en man.Älskar att vara Guds verktyg! Kollekttalet det gick bra och jag hoppas det var mycket som kom in då kollekten delas mellan Svenska Kyrkans Unga och Credo. Blev använd en hel del i förbönen, fråga Cissi vetja ;)
Under dagen gjordes hushållssysslor och annat skoj. Sen bar det av till BK3 där jag skulle vara mötesledare.
En riktigt bra gudstjänst blev det. Jag kände mig (inte oväntat) bekväm i rollen som mötesledare, det gör jag flera gånger.
Äran tillhör Gud och lammet som oss vunnit med sitt blod!
Inte helt oväntat blev kyrkkaffet helt urflippat flummigt. Så där förlängdes livet med många år eftersom det var ett konstant garvande :D. När vi började röra oss hemmåt blev det en ordentligt stor gruppkram på tunnelbaneperrongen. Till tunnelbanan gick vi förresten i lovsång. Det är nice :) det känns av någon anledning helt naturligt att sjunga lovsång offentligt :D. Började läsa lite i bibeln på hemvägen och personen framför mig började prata med mig. Han var kristen som verkade nyss ha anlänt till Sverige :).
Detta blogginlägg är över och därmed min seriebloggning av helgen. Men en sak är säker:
Lovsången till Herren ska aldrig upphöra!
Detta inlägg är närmast att betrakta som en epilog men jag tyckte det ändå vore kul att skriva om söndagen denna vecka. Vakande och pallrade mig iväg till Kummelby för att kollekttala om Credo. Jag trodde att jag även skulle vara med till förbönen men när jag kom till rummet där vi samlas så visade sig att så inte var fallet. Däremot visade sig att jag behövdes för att vi skulle bli två förbönspar och dessutom ville de ha med en man.Älskar att vara Guds verktyg! Kollekttalet det gick bra och jag hoppas det var mycket som kom in då kollekten delas mellan Svenska Kyrkans Unga och Credo. Blev använd en hel del i förbönen, fråga Cissi vetja ;)
Under dagen gjordes hushållssysslor och annat skoj. Sen bar det av till BK3 där jag skulle vara mötesledare.
En riktigt bra gudstjänst blev det. Jag kände mig (inte oväntat) bekväm i rollen som mötesledare, det gör jag flera gånger.
Äran tillhör Gud och lammet som oss vunnit med sitt blod!
Inte helt oväntat blev kyrkkaffet helt urflippat flummigt. Så där förlängdes livet med många år eftersom det var ett konstant garvande :D. När vi började röra oss hemmåt blev det en ordentligt stor gruppkram på tunnelbaneperrongen. Till tunnelbanan gick vi förresten i lovsång. Det är nice :) det känns av någon anledning helt naturligt att sjunga lovsång offentligt :D. Började läsa lite i bibeln på hemvägen och personen framför mig började prata med mig. Han var kristen som verkade nyss ha anlänt till Sverige :).
Detta blogginlägg är över och därmed min seriebloggning av helgen. Men en sak är säker:
Lovsången till Herren ska aldrig upphöra!
Helgen dag 3
Dag 3
Oj oj oj! Wow!
Lättast att beskriva dagen är väl att gå från start till slut.
Dagen började med förbönsgudstjänst i Filadelfiakyrkan.
Väldigt härligt och kraftigt bönemöte där vi bad för Jesusmanifestationen, allt som gjorts de senaste dagarna och för Sverige i allmänhet. Många olika kyrko och samfunsledare avlöste varandra i att leda bön. Sedan bar det av mot Vasaparken, torget jag bestämt mig för att närvara på. Jag, Emma, Sara, Degen och Sofie åt en sjukt god fika innan vi kom dit. Värmen bara steg och steg och vi satt och njöt åt att höra de olika talarna som var där. Det blev en hel del lovsång och jubel kan jag säga! Sedan bar tåget av, vid detta laget hade jag möt upp med rätt många som jag känner och vi var på samma plats i tåget. Paraden avgick mot kungsan under lovsång, jubel och allmänt firande av Jesus! En hel del talkörande blev det och det har bidragit till att min röst inte är som den ska nu. En lovsång som sjöngs var en spontant omgjord version av "Sjung lovsångs alla länder":
Sjung lovsång hela Stockholm, och prisa Herrens namn!
Sedan anlände detta glädjetåg till Kungträdgården. Jag kan inte ens beskriva mötet där...Det var helt fantastiskt, en riktigt försmak av himmlen. Vi var mellan 17-18 000 där. Att se alla dessa kristna av alla samfund tillsammans sjunga lovsångs med (högt!) lyfta händer är något jag kommer bära med mig länge. Så underbart att all splittring läggs åt sidan och att vi tillsammans lovsjunger Jesus. För att inte upprepa mig så gå till mitt tidigare inlägg med låten "Be för Sverige". Den sjöngs där: Tiden den är mogen och nu så ska det ske. Har du kvar din tro, så ropa ut och be! Vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!
När den sista versen kom upp så verkade allas händer vara lyfta!
Många goda appeller gjordes och jag väljer att inte ens försöka sammanfatta det här. Förresten, vid ett tillfälle knäföll hela Kungsan.INGET annat sammanhang har gjort något sådant här i modern tid. Varför hände det då? För att ödmjuka oss inför Gud!
När detta var slut, var kvällen slut då?! Nej! Pannkakskyrka i kungsan!
Mycket pågick då i kungsan då manifestationen gick över i ungdomsmöte. Tänka sig att Svenskar kan börja dansa spontan långdans utan alkohol :). Vi hade (har!) något mycket bättre, Helig Ande och glädjen att få tillhöra och lovsjunga Jesus. En massa biblar delades ut! Jag och Anna tog en rejäl promenad via Drottninggatan, Västerlånggatan, Österlånggatan tillbaka till Kungsan. När vi kom tillbaka utbrast ett kramkalas utan dess like. Att vara ihopkurade i en stor gruppkram samtidigt som man ber var helt fantastiskt. Kramandet fortsatte medans vi började packa ihop. Sen fick vi för oss att springa och gruppkrama ett annat gäng en bit bort. Där så hade vi fyra killar precis blivit kristna. Vilken glädje!
Ja vänner, vad ska jag säga, underbart!
Oj oj oj! Wow!
Lättast att beskriva dagen är väl att gå från start till slut.
Dagen började med förbönsgudstjänst i Filadelfiakyrkan.
Väldigt härligt och kraftigt bönemöte där vi bad för Jesusmanifestationen, allt som gjorts de senaste dagarna och för Sverige i allmänhet. Många olika kyrko och samfunsledare avlöste varandra i att leda bön. Sedan bar det av mot Vasaparken, torget jag bestämt mig för att närvara på. Jag, Emma, Sara, Degen och Sofie åt en sjukt god fika innan vi kom dit. Värmen bara steg och steg och vi satt och njöt åt att höra de olika talarna som var där. Det blev en hel del lovsång och jubel kan jag säga! Sedan bar tåget av, vid detta laget hade jag möt upp med rätt många som jag känner och vi var på samma plats i tåget. Paraden avgick mot kungsan under lovsång, jubel och allmänt firande av Jesus! En hel del talkörande blev det och det har bidragit till att min röst inte är som den ska nu. En lovsång som sjöngs var en spontant omgjord version av "Sjung lovsångs alla länder":
Sjung lovsång hela Stockholm, och prisa Herrens namn!
Sedan anlände detta glädjetåg till Kungträdgården. Jag kan inte ens beskriva mötet där...Det var helt fantastiskt, en riktigt försmak av himmlen. Vi var mellan 17-18 000 där. Att se alla dessa kristna av alla samfund tillsammans sjunga lovsångs med (högt!) lyfta händer är något jag kommer bära med mig länge. Så underbart att all splittring läggs åt sidan och att vi tillsammans lovsjunger Jesus. För att inte upprepa mig så gå till mitt tidigare inlägg med låten "Be för Sverige". Den sjöngs där: Tiden den är mogen och nu så ska det ske. Har du kvar din tro, så ropa ut och be! Vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!
När den sista versen kom upp så verkade allas händer vara lyfta!
Många goda appeller gjordes och jag väljer att inte ens försöka sammanfatta det här. Förresten, vid ett tillfälle knäföll hela Kungsan.INGET annat sammanhang har gjort något sådant här i modern tid. Varför hände det då? För att ödmjuka oss inför Gud!
När detta var slut, var kvällen slut då?! Nej! Pannkakskyrka i kungsan!
Mycket pågick då i kungsan då manifestationen gick över i ungdomsmöte. Tänka sig att Svenskar kan börja dansa spontan långdans utan alkohol :). Vi hade (har!) något mycket bättre, Helig Ande och glädjen att få tillhöra och lovsjunga Jesus. En massa biblar delades ut! Jag och Anna tog en rejäl promenad via Drottninggatan, Västerlånggatan, Österlånggatan tillbaka till Kungsan. När vi kom tillbaka utbrast ett kramkalas utan dess like. Att vara ihopkurade i en stor gruppkram samtidigt som man ber var helt fantastiskt. Kramandet fortsatte medans vi började packa ihop. Sen fick vi för oss att springa och gruppkrama ett annat gäng en bit bort. Där så hade vi fyra killar precis blivit kristna. Vilken glädje!
Ja vänner, vad ska jag säga, underbart!
lördag 2 maj 2009
Helgen dag 2
Dag 2
Idag var det upp tidigt och in till Oas-möte. Kort sagt det var helt underbart!
Milstolpar var bland annat:
Hans Weichbrodt: "När vi kommer till himmlen ska våra tröjor inte vara våra av kondens utan av blod, svett och tårar!"
Raniero Cantalamessa: Karismatisk katolik som höll en härlig predikan om rättfärdiggörelse genom tro (mitt i predikan så sjöngs Amazing Grace). "Låt oss glömma våra tidigare gräl och sträcka oss mot Jesus och finna en ny glädjefylld enhet!
Sedan blev det lunch vilket efter mycket om och men blev på Taco Bar. Där anslöt sig Sofie B & S. Vi försökte slå vad om vilken Sofie som kom först men då alla sa att de trodde Sofie som skulle komma först så blev det svårt att avgöra vem som vann :P. Åter till kyrkan så höll Göran Skytte ett hejdundrande föredrag! Efter det var vi som är kaffeberoende tvunga att få vår fix vilket införskaffades. Sen var det ett jättebra mötes om började som jag var tvungen att avvika från.
Då pannkakskyrkades med Betlehemskyrkan. Det var jättekul. Inga klockrena samtal för mig eller så men ändock, vi var ute och spred Guds kärlek med att dela ut pannkakor. En minnesvärd händelse var en ballong som flög förbi väldigt lågt, återigen gå till facebook för bilder. Just nu har jag två inneboende som av olika skäl hamnat på min bäddsoffa, kul att få öppna sitt hem :).
Imorn är det den stora dagen!
Jesu namn ska proklameras, lovsjungas, äras, tillbedjas över hela vår stad!
Idag var det upp tidigt och in till Oas-möte. Kort sagt det var helt underbart!
Milstolpar var bland annat:
Hans Weichbrodt: "När vi kommer till himmlen ska våra tröjor inte vara våra av kondens utan av blod, svett och tårar!"
Raniero Cantalamessa: Karismatisk katolik som höll en härlig predikan om rättfärdiggörelse genom tro (mitt i predikan så sjöngs Amazing Grace). "Låt oss glömma våra tidigare gräl och sträcka oss mot Jesus och finna en ny glädjefylld enhet!
Sedan blev det lunch vilket efter mycket om och men blev på Taco Bar. Där anslöt sig Sofie B & S. Vi försökte slå vad om vilken Sofie som kom först men då alla sa att de trodde Sofie som skulle komma först så blev det svårt att avgöra vem som vann :P. Åter till kyrkan så höll Göran Skytte ett hejdundrande föredrag! Efter det var vi som är kaffeberoende tvunga att få vår fix vilket införskaffades. Sen var det ett jättebra mötes om började som jag var tvungen att avvika från.
Då pannkakskyrkades med Betlehemskyrkan. Det var jättekul. Inga klockrena samtal för mig eller så men ändock, vi var ute och spred Guds kärlek med att dela ut pannkakor. En minnesvärd händelse var en ballong som flög förbi väldigt lågt, återigen gå till facebook för bilder. Just nu har jag två inneboende som av olika skäl hamnat på min bäddsoffa, kul att få öppna sitt hem :).
Imorn är det den stora dagen!
Jesu namn ska proklameras, lovsjungas, äras, tillbedjas över hela vår stad!
fredag 1 maj 2009
Helgen dag 1
Denna helg kommer jag få in ett inlägg varje dag då detta är en stor och viktigt helg! Ni som ännu inte vet lär märka det allt eftersom men kolla gärna www.jesusmanifestationen.se
Dag 1
Dagen startade enormt roligt med picnic med Johannes och Josefine i Tantolunden. Förutom att det var mysig gemenskap så blev det även en hel del galenskap vilket de med facebook kan ta del av. Vi fick förstärkning av Sofie och Sofia senare. En grekisk middag avnjöts sedan på Medis innan Oas-mötet i Katarina kyrka började (http://www.oasrorelsen.se/). Detta var ett fantastiskt möte som sparkar igång denna helg. Mycket bra lovsång och god förkunnelse. Sedan så var planen att jag skulle dra till plattan och kolla hur det gick för Jesus folket (som huserar där under 48 timmar)...det slutade med att jag var kvar och hjälpte till. Delade ut biblar, samtalade med folk, gav folk kaffe och fick be med folk också :D.
Vänner! Stockholm och Sverige står inför en förändring, exakt hur det kommer bli och när vet jag inte, men nu börjar det!
Men före går Herren, Men före går Herren
Men före går Herren, med segerns banér!
Dag 1
Dagen startade enormt roligt med picnic med Johannes och Josefine i Tantolunden. Förutom att det var mysig gemenskap så blev det även en hel del galenskap vilket de med facebook kan ta del av. Vi fick förstärkning av Sofie och Sofia senare. En grekisk middag avnjöts sedan på Medis innan Oas-mötet i Katarina kyrka började (http://www.oasrorelsen.se/). Detta var ett fantastiskt möte som sparkar igång denna helg. Mycket bra lovsång och god förkunnelse. Sedan så var planen att jag skulle dra till plattan och kolla hur det gick för Jesus folket (som huserar där under 48 timmar)...det slutade med att jag var kvar och hjälpte till. Delade ut biblar, samtalade med folk, gav folk kaffe och fick be med folk också :D.
Vänner! Stockholm och Sverige står inför en förändring, exakt hur det kommer bli och när vet jag inte, men nu börjar det!
Men före går Herren, Men före går Herren
Men före går Herren, med segerns banér!
måndag 27 april 2009
En underbar vecka!
Hej
Föra veckan var i särklass den bästa på länge!
Först ett studiebesök på Josua Rehab utanför Gamleby som var helt fantastiskt. Sjukt inspirerande och lärorikt, så vill jag jobba som socionom!
Sen så nu i helgen var det en underbar Credo rikskonferens!
De hadde tagit dit ett lovsångsband från Holland, Credo Worship.
På en internationell konferens visade sig att de som bandnamn hade valt samma sak som vår rörelse i Sverige så de blev inbjudna och nu kom de! Det var nog ett av de bästa lovsångsband jag varit med om. Riktigt tajta musikaliskt, rätt fokus, fick med folk i lovsång och dans. Låtvalet var bra också, var bra mäktigt på lördagens kvällsmöte då folk stod upp och dansade och lovsjöng Jesus till Dancing Generation (youtuba). Men som det brukar vara var det bästa att träffa dels alla kära vänner men också nytt folk och få inspireras av vad de gör ute i landet. Dessutom hade jag 4 härliga grabbar inneboende :). Det finns oerhört mycket att berätta men jag tänker inte skriva allt här. På söndagen efter den avslutande gudstjänsten var vi ett härligt och stort gäng som picnicade i observatorielunden. Följande sång återkom under konferensen och är en psalm som varit med länge i Credos historia (nmr 706 i svenska psalmboken om någon undrar 716):
Namnet Jesus aldrig mister
Genom tiderna sin glans
Det om evig kärlek vittnar
Som hos ingen annan fanns
Det till uppgift har att samla
Till Guds ständigt öppna famn
Alla mänskor unga, gamla
Detta underbara namn
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
Jesu Namn! Hur skönt det klingar
Låt det höras kring vår jord!
Inget annat världen bringar
Hopp och tröst som detta ord
För det namnet hatet viker
För det namnet ondskan flyr
Vid det namnet skall rättfärdighetens rike
Skjuta friska skott på nytt
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
Klart det strålar mitt i natten
Som en fyrbåk Jesu namn
Seglaren på farligt vatten
Leds till nådens trygga hamn
Och när sol och stjärnor slocknar
Jesusnamnet är det ljus
Som Guds folk i alla tider
Prisar högt i Faderns hus
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
Föra veckan var i särklass den bästa på länge!
Först ett studiebesök på Josua Rehab utanför Gamleby som var helt fantastiskt. Sjukt inspirerande och lärorikt, så vill jag jobba som socionom!
Sen så nu i helgen var det en underbar Credo rikskonferens!
De hadde tagit dit ett lovsångsband från Holland, Credo Worship.
På en internationell konferens visade sig att de som bandnamn hade valt samma sak som vår rörelse i Sverige så de blev inbjudna och nu kom de! Det var nog ett av de bästa lovsångsband jag varit med om. Riktigt tajta musikaliskt, rätt fokus, fick med folk i lovsång och dans. Låtvalet var bra också, var bra mäktigt på lördagens kvällsmöte då folk stod upp och dansade och lovsjöng Jesus till Dancing Generation (youtuba). Men som det brukar vara var det bästa att träffa dels alla kära vänner men också nytt folk och få inspireras av vad de gör ute i landet. Dessutom hade jag 4 härliga grabbar inneboende :). Det finns oerhört mycket att berätta men jag tänker inte skriva allt här. På söndagen efter den avslutande gudstjänsten var vi ett härligt och stort gäng som picnicade i observatorielunden. Följande sång återkom under konferensen och är en psalm som varit med länge i Credos historia (nmr 706 i svenska psalmboken om någon undrar 716):
Namnet Jesus aldrig mister
Genom tiderna sin glans
Det om evig kärlek vittnar
Som hos ingen annan fanns
Det till uppgift har att samla
Till Guds ständigt öppna famn
Alla mänskor unga, gamla
Detta underbara namn
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
Jesu Namn! Hur skönt det klingar
Låt det höras kring vår jord!
Inget annat världen bringar
Hopp och tröst som detta ord
För det namnet hatet viker
För det namnet ondskan flyr
Vid det namnet skall rättfärdighetens rike
Skjuta friska skott på nytt
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
Klart det strålar mitt i natten
Som en fyrbåk Jesu namn
Seglaren på farligt vatten
Leds till nådens trygga hamn
Och när sol och stjärnor slocknar
Jesusnamnet är det ljus
Som Guds folk i alla tider
Prisar högt i Faderns hus
Namnet Jesus - himlens hälsning
Det mitt hjärtas kärlek vann
I det namnet fann jag frälsning
Ingen annan frälsa kan
lördag 18 april 2009
Tänka sig att detta skulle behövas :P
Ärade läsare!
Det har visat sig att det finns läsare som nu tror att det pågår ett kyrkobygge på Järvafältet och att jag vid sidan av studier och en massa frivilligengagemang ska vara föreståndare för denna församling. Jag vet inte om det finns fler som tror det så därför skriver jag detta. Jag ber er att kolla datumet då jag tillkänna gav startandet av Djärva kyrkan (LBKFK). Ni ser då att det var den första april.
Till alla er som gått på er vill jag säga tack! Ett gott skratt förlänger ju livet och det har ni gett mig. Vill ni ge er till känna er det upp till er ;)
Ps. Jag tycker att församlingsplantering är goa grejer och det finns grejer på G i olika sammanhang jag är med i, men det får framtiden utvisa men det blir inget som det jag skrev om i inlägger på första april.
Många hälsningar från en sömning Clas!
Det har visat sig att det finns läsare som nu tror att det pågår ett kyrkobygge på Järvafältet och att jag vid sidan av studier och en massa frivilligengagemang ska vara föreståndare för denna församling. Jag vet inte om det finns fler som tror det så därför skriver jag detta. Jag ber er att kolla datumet då jag tillkänna gav startandet av Djärva kyrkan (LBKFK). Ni ser då att det var den första april.
Till alla er som gått på er vill jag säga tack! Ett gott skratt förlänger ju livet och det har ni gett mig. Vill ni ge er till känna er det upp till er ;)
Ps. Jag tycker att församlingsplantering är goa grejer och det finns grejer på G i olika sammanhang jag är med i, men det får framtiden utvisa men det blir inget som det jag skrev om i inlägger på första april.
Många hälsningar från en sömning Clas!
lördag 11 april 2009
Ditt kors blev räddningen för mig...
Så är vi återigen i påsktider. Jag sitter nu natten mellan långfredagen och påskafton och försöker få ihop detta inlägg. Liksom föra året deltog jag i S:t Claras korsvandring, glädjande nog så skrev DN om den (http://www.dn.se/sthlm/solig-korsvandring-lockade-hundratals-troende-1.842110). Låten som jag inledde inlägget med var en låt som det var solosång på udner gudstjänsten på plattan. Det var strålande väder och jättegod stämning under vandringen. Något som kommer sätta sig på mitt minne var när vi stannat i Kungsan för att där be för Sveriges kristenhet och Jesusmanifestationen 2009. En av de som ledde bönen där bad spontant alla att knäböja inför Gud. Så alla deltagare (enligt dagen.se 500 styck) föll ned på knä. Det bads kraftigt och frimodigt för enhet bland kristna och för en väckelse och förvandling av Sverige. Liksom föra året så visades The Passion of the Christ efteråt i S:t Clara och den är stark att se så här i påsktider.
Alla vet att det är på grund av detta vi firar påsk men många avfärdar det kanske som myter eller missförstånd. Låt mig hålla en kort argumentation, den kommer inte alls vara alltäckande eller så utan mer syfta till att vara tänkeväckande och att det vi kristna firar inte kan avfärdas som myter bara så där. Idag finns en världsvid kristen kyrka som bekänner Jesus som den uppståndne Messias. Vartifrån kommer denna tro? Den måste ju ha uppståt (inte meningen att vara dålig ordvits) på något sätt. Vad vi vet både från bibliska och utombibliska källor är att Jesus dödades och att därefter var den rörelse som samlats kring honom nära att dö ut (vilket bekräftas av andra historiska källor. Men så blev inte fallet. Romerska källor berättar att den började växa och att de som trodde på Jesus påstod att han uppstått, ett påstående de var villiga att gå i döden för. Att Jesus skulle ha varit skendöd kan vi avfärda rätt fort. Man överlever inte romersk prygling och korsfästelse, speciellt inte då de romerska bödlarna var noga med att jobbet blev utfört. Om han var skendöd hur lyckades han rulla undan stenen vid graven och dessutom få alla att tro att han uppstått och inte nätt och jämt överlevt. Det finns fler skäl att avfärda att han var skendöd men som sagt detta är inte en bok utan ett blogginlägg. Till er som blivit nyfikna så kan jag säga att jag kommer skriva mer om detta, men vill ni veta mer så fråga mig om boktips, på rakarm kan jag rekommendera "Kristen på goda grunder", den är rätt billig nuförtiden och ger en heltäckande bild av kristen apologetik.
Hela poängen med att fira gudtjänst ute på stan är visa vad vi tror på och att det är på allvar. Så efter filmvisningen så gavs tillfälle till förbön och där möjlighet att säga ja till Jesus om man inte gjort det tidigare. Detta är med det i åtanke jag avslutar med följande filmklipp:
Glad Påsk!!!
söndag 5 april 2009
Uppgivenhet vs hopp
Jag har haft många idéer för olika inlägg men det svåraste är att påbörja ett inlägg. Jag slås ibland av att i kristenheten man gör en uppdelning mellan hjälp till människor och evangelisation. Detta är inte bara något jag slås av utan även förfasas över detta, inte bara är det tragiskt, det är sjukt obibliskt. Man säger ibland ”Preach the gospel and if necessary use words”. Vid första anblick kan detta låta klokt och vackert. Men vid eftertanke är det knasigt. Visst är handlingar viktiga (och kanske delvis nödvändigt men nu ska jag inte komma in på ett sidospår) men om kyrkan inte ägnar sig åt förkunnelse så är kyrkan inte mer än en välgörenhetsklubb. Den ska vara så mycket mer! Det ska vara Jesu händer och fötter!
Främst av allt ser vi här Svenska Kyrkan, dom gör förvisso jättebra jobb för att förbättra världen men läser man om det så skulle det lika gärna kunna vara röda korset. Historiskt sett så har alla väckelser haft en syntes mellan handlingar och förkunnelse. Ta till exempel frälsningsarmén, de är allmänt kända för deras sociala insatser men det hänger alltid samman med evangelisation, ”Soup, sop, salvation”. Väldigt talande är att flera lärare (som inte är kristna) på min skola säger att förälskelse eller frälsning är de bästa sätten att ta sig ur missbruk, de pekar också på vikten av väckelsen på 1800-talet för välfärdsstatens framväxt! Självfallet ska kristna insatser inte ske med baktankar eller med frälsning som krav på att få hjälp. Anledningen till att jag skriver detta är att det finns gott om kritik mot när evangelisation sker utan tro omsatt till praktiken men inte alls mycket om detta.
Ser vi till Sverige idag så ser vi att våld ökar, ensamhet (räkna fler inlägg om det i framtiden) och psykisk ohälsa ökar. Tänk om kyrkan mitt i detta kunde i ord och handling vara vända utåt. Trots att allt det jag skrivit vet jag att det finns många goda exempel här. Jag är dessutom av flera skäl hoppfull för framtiden. Mycket kan verka hopplöst i dagens Sverige men som kristna ska vi inte sjunka ner i hopplöshet. Varför? Därför att vi i kärlek ska i ord och handling ska vara engagerade för våra medmänniskor, i vårt samhälle och för vår värld. Jag vet inte hur det är med er läsare men jag känner att något är på G i Sverige.
”Tiden den är mogen och nu ska det ske! Har du kvar din tro, så ropa ut och be. vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!” Vem mer än jag stämmer in i denna? Ta och lägg in låten i er blogg och be för Sverige, att de eldar som brinner ska flamma upp och bli till en stor brand över hela vårt land.
Främst av allt ser vi här Svenska Kyrkan, dom gör förvisso jättebra jobb för att förbättra världen men läser man om det så skulle det lika gärna kunna vara röda korset. Historiskt sett så har alla väckelser haft en syntes mellan handlingar och förkunnelse. Ta till exempel frälsningsarmén, de är allmänt kända för deras sociala insatser men det hänger alltid samman med evangelisation, ”Soup, sop, salvation”. Väldigt talande är att flera lärare (som inte är kristna) på min skola säger att förälskelse eller frälsning är de bästa sätten att ta sig ur missbruk, de pekar också på vikten av väckelsen på 1800-talet för välfärdsstatens framväxt! Självfallet ska kristna insatser inte ske med baktankar eller med frälsning som krav på att få hjälp. Anledningen till att jag skriver detta är att det finns gott om kritik mot när evangelisation sker utan tro omsatt till praktiken men inte alls mycket om detta.
Ser vi till Sverige idag så ser vi att våld ökar, ensamhet (räkna fler inlägg om det i framtiden) och psykisk ohälsa ökar. Tänk om kyrkan mitt i detta kunde i ord och handling vara vända utåt. Trots att allt det jag skrivit vet jag att det finns många goda exempel här. Jag är dessutom av flera skäl hoppfull för framtiden. Mycket kan verka hopplöst i dagens Sverige men som kristna ska vi inte sjunka ner i hopplöshet. Varför? Därför att vi i kärlek ska i ord och handling ska vara engagerade för våra medmänniskor, i vårt samhälle och för vår värld. Jag vet inte hur det är med er läsare men jag känner att något är på G i Sverige.
”Tiden den är mogen och nu ska det ske! Har du kvar din tro, så ropa ut och be. vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!” Vem mer än jag stämmer in i denna? Ta och lägg in låten i er blogg och be för Sverige, att de eldar som brinner ska flamma upp och bli till en stor brand över hela vårt land.
onsdag 1 april 2009
Redan ny titel & idéutbytte
Då jag såg att en av mina vänner har samma titel på sin blogg, så nu heter min "Jag tror för att förstå".
Det har varit en märklig dag, ovan nämnda vänn deklarerar att han gått från varmt troende kristen till nihilist: http://seb0.wordpress.com/2009/04/01/ateist-javisst/
Och humanisterna säger att de byter linje och börjar tro på Gud: http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=571:pm-2009-04-01-ny-inriktning-foer-humanisterna&catid=36:humanisterna-i-media&Itemid=79
Även jag har ett tillkännagivande
Tillkännagivande:Från och med idag kommer jag dra ur mitt medlemskap ur Svenska Kyrkan. Med lån från banken ska jag slå upp en ny kyrka på Järvafältet. Den kommer heta Luthersk-baptistiska-karismatiska-frikyrkan kommer förkortas LBKFK eller för de som vill göra en ordvits av att den ligger på Järvafältet Djärva kyrkan. Förutom den klassiska trosbekännelsen så kommer vi anta Laussane-deklarationen. Vi kommer att utgå från klassiska lutherska principer såsom skriften allena och nåden allena men vi kommer ha en baptistisk dopsyn. Vidare kommer vi öppna oss stort för det karismatiska, så räkna med rivig lovsång, helanden, tungotal och undervisning om andens gåvor och allt sådant gott. Vi kommer ha en lågkyrklig profil utan att förkasta det mystiska. Vi kommer vara aktivt evangeliserande och aktiva i att visa kärlek åt området runt kyrkan, dvs hela Västerort. Undervisning om personlig fromhet kommer vara av yttersta vikt. För att underlätta ett liv i fromhet kommer det finnas möjlighet att samla poäng. Det kommer förvisso inte vara en rangordning i församlingen utan ett hjälp till den enskildes eget liv. Då jag är initiativtagare så kommer jag att tillträda som föreståndare för församlingen. Nu söker jag medlemmar.
Det har varit en märklig dag, ovan nämnda vänn deklarerar att han gått från varmt troende kristen till nihilist: http://seb0.wordpress.com/2009/04/01/ateist-javisst/
Och humanisterna säger att de byter linje och börjar tro på Gud: http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=571:pm-2009-04-01-ny-inriktning-foer-humanisterna&catid=36:humanisterna-i-media&Itemid=79
Även jag har ett tillkännagivande
Tillkännagivande:Från och med idag kommer jag dra ur mitt medlemskap ur Svenska Kyrkan. Med lån från banken ska jag slå upp en ny kyrka på Järvafältet. Den kommer heta Luthersk-baptistiska-karismatiska-frikyrkan kommer förkortas LBKFK eller för de som vill göra en ordvits av att den ligger på Järvafältet Djärva kyrkan. Förutom den klassiska trosbekännelsen så kommer vi anta Laussane-deklarationen. Vi kommer att utgå från klassiska lutherska principer såsom skriften allena och nåden allena men vi kommer ha en baptistisk dopsyn. Vidare kommer vi öppna oss stort för det karismatiska, så räkna med rivig lovsång, helanden, tungotal och undervisning om andens gåvor och allt sådant gott. Vi kommer ha en lågkyrklig profil utan att förkasta det mystiska. Vi kommer vara aktivt evangeliserande och aktiva i att visa kärlek åt området runt kyrkan, dvs hela Västerort. Undervisning om personlig fromhet kommer vara av yttersta vikt. För att underlätta ett liv i fromhet kommer det finnas möjlighet att samla poäng. Det kommer förvisso inte vara en rangordning i församlingen utan ett hjälp till den enskildes eget liv. Då jag är initiativtagare så kommer jag att tillträda som föreståndare för församlingen. Nu söker jag medlemmar.
måndag 30 mars 2009
Ny blogg - vad innebär nu detta?
Hej
Det ni nu är inne på är min nya blogg. Tidigare så hade jag www.nogg.se/kungclas, den har gått i graven i och med denna nya blogg. Jag kände jag ville ha en snyggare blogg och som dessutom stödjer RSS. Titeln är ett klassisk filosofisk fras och är latin och betyder "Ur intent kommer intet". Det är grunden för ett av de klassiska Gudsargumenten. Ett argument som går ut på att universum inte är evigt utan har en början, men det kan ju inte börja ur sig själv för då måste det finnas innan det finns och skapa sig själv ur intet. Fundera på detta vetja!
Ny som följde min tidigare blogg vet att jag skrev en hel del om apologetik, dvs den kristna trons försvar. Det kommer jag inte att överge utan ni kommer få se ett och annat inlägg om det här också. Jag kommer dock breda mig, jag kommer skriva mycket mer personliga inlägg och dessutom satsa på att uppdatera oftare men t.ex. samhällskommentarer eller liknande.
Jag satt och funderade på vart detta inlägg skulle ta vägen, sen när jag insåg att min blogg var svart så insåg jag det klockrena i det. Här kommer en låt av Johnny Cash som även får visa vart jag vill komma med denna och blogg och varför jag kommer hålla den svart (iaf ett tag).
"Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,But just so we're reminded of the ones who are held back,Up front there ought 'a be a Man In Black."
/Clas
Det ni nu är inne på är min nya blogg. Tidigare så hade jag www.nogg.se/kungclas, den har gått i graven i och med denna nya blogg. Jag kände jag ville ha en snyggare blogg och som dessutom stödjer RSS. Titeln är ett klassisk filosofisk fras och är latin och betyder "Ur intent kommer intet". Det är grunden för ett av de klassiska Gudsargumenten. Ett argument som går ut på att universum inte är evigt utan har en början, men det kan ju inte börja ur sig själv för då måste det finnas innan det finns och skapa sig själv ur intet. Fundera på detta vetja!
Ny som följde min tidigare blogg vet att jag skrev en hel del om apologetik, dvs den kristna trons försvar. Det kommer jag inte att överge utan ni kommer få se ett och annat inlägg om det här också. Jag kommer dock breda mig, jag kommer skriva mycket mer personliga inlägg och dessutom satsa på att uppdatera oftare men t.ex. samhällskommentarer eller liknande.
Jag satt och funderade på vart detta inlägg skulle ta vägen, sen när jag insåg att min blogg var svart så insåg jag det klockrena i det. Här kommer en låt av Johnny Cash som även får visa vart jag vill komma med denna och blogg och varför jag kommer hålla den svart (iaf ett tag).
"Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,But just so we're reminded of the ones who are held back,Up front there ought 'a be a Man In Black."
/Clas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)