Alright! :)
Idag besökte jag och Degen (och annat härligt folk) citykyrkan. Det är en underbar pingstförsamling. De är väldigt utåtriktade och har verkligen en passion för Stockholm och dess invånare.
Nu då till gudstjänsten. Två ord: Ösigt party! Det skulle kunna duga som beskrivning. När jag skriver ös då menar jag verkligen ös! När jag skriver party då menar jag verkligen party! Lovsången var frimodig och rivig :)
Så satt still det gjorde man inte ofta! Predikanten var av en engelsk pastor från en vännförsamling. Han höll en enormt bra nåd & seger & ännu mer nåd förkunnelse! Väldigt karismatisk var han också och höll intresset uppe under hela predikan. Många "Amen!" rop och jubel till bifall blev det. Framåt slutet så bads det för studenter från deras bibelskola och därefter blev det tillfälle för förbön för alla andra. Under detta sjöngs det lovsångs, bads spontant i bänkraderna. Riktigt starkt då! Att de som går där dessutom är härliga och underbara personer gör det hela bara ännu bättre.
Hammarbykyrkan nästa sägs det...
söndag 6 september 2009
måndag 24 augusti 2009
Classe & Degens kyrkoturné 1, S:t Clara
Alright :) nu kommer det bli lite fart här.
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
onsdag 19 augusti 2009
Extreme Home Makeover
Jag ska börja med att säga att jag tycker om att se Extreme Home Makeover därför att det är ett väldigt uppbyggligt och inspirerande program. Det går dessutom ut på att hjälpa folk. Ofta är de nödställda familjer som är en stor inspiration.
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
tisdag 28 juli 2009
Beautiful Scandalous Night
För en tid sidan så såg jag och ett par vänner "Into the Wild".
Det är en verklighetsbaserad film med mycket filosofiskt djup. Jag ska förvarna att jag kommer avslöja slutet men filmen är lika sevärd även om man vet slutet. Min gissning är att de som hört om filmen känner till historien och slutet.
Så filmen handlar om en kille som tröttnar på vardagslivet och lämnar allt och drar ut mot vildmarken, längs vägen möter han en massa intressanta karaktärer som han samtalar med, det är där den filosofiska sidan kommer in. Längs med hans resa så får vi reda på mer om varför han lämnat vardagen.
Det jag vill komma fram till rör sig inte om de olika filosofiska aspekterna utan en del av konsekvensen av att han gav sig ut i vildmarken. Vi får reda på att hans familj som på ytan var perfekt egentligen var gravt dysfunktionell. Till en början så är de chockade och förtvivlade över hans plötsliga avfärd. Men ju mer tiden går desto märker de att de inte lyckas få tag i honom. Killen lämnar sedan all civilisation och beger sig helt själv ut i Alaskas vildmark.
Familjen kommer allt närmre varandra och på grund av sonens försvinnande börjar de försonas och bli en "bra familj" igen. Killen avlider sedemera i vildmarken av svält. Alltså, att han begav sig ensam iväg ut i vildmarken och dog ledde till att familjen blev försonad. När jag såg filmen så insåg jag vilken messiansk karaktär han därmed blev.
Vår värld är trots allt det goda grovt dysfunktionell. Den är inte vad den än gång var. Jesus kom hit och likt killen så gick han ensam in i ångesten av en offerdöd (=vildmark). Men detta ledde till försoning mellan människan och Gud. Det är därför det finns tillgång att ta emot evigt liv. Guds nåd är inte något som var billigt utan vi kan ta emot det helt fritt och villkårslöst på grund av Jesu död, vilket var ett högt pris! Men det slutade inte där, som ett bevis på att han sa den han var så återuppstod vilket visar för oss att döden inte har sista ordet.
Detta är något jag hoppas att ni läsare ska ha med er om ni ska minnas något av det jag skrivit
Det är en verklighetsbaserad film med mycket filosofiskt djup. Jag ska förvarna att jag kommer avslöja slutet men filmen är lika sevärd även om man vet slutet. Min gissning är att de som hört om filmen känner till historien och slutet.
Så filmen handlar om en kille som tröttnar på vardagslivet och lämnar allt och drar ut mot vildmarken, längs vägen möter han en massa intressanta karaktärer som han samtalar med, det är där den filosofiska sidan kommer in. Längs med hans resa så får vi reda på mer om varför han lämnat vardagen.
Det jag vill komma fram till rör sig inte om de olika filosofiska aspekterna utan en del av konsekvensen av att han gav sig ut i vildmarken. Vi får reda på att hans familj som på ytan var perfekt egentligen var gravt dysfunktionell. Till en början så är de chockade och förtvivlade över hans plötsliga avfärd. Men ju mer tiden går desto märker de att de inte lyckas få tag i honom. Killen lämnar sedan all civilisation och beger sig helt själv ut i Alaskas vildmark.
Familjen kommer allt närmre varandra och på grund av sonens försvinnande börjar de försonas och bli en "bra familj" igen. Killen avlider sedemera i vildmarken av svält. Alltså, att han begav sig ensam iväg ut i vildmarken och dog ledde till att familjen blev försonad. När jag såg filmen så insåg jag vilken messiansk karaktär han därmed blev.
Vår värld är trots allt det goda grovt dysfunktionell. Den är inte vad den än gång var. Jesus kom hit och likt killen så gick han ensam in i ångesten av en offerdöd (=vildmark). Men detta ledde till försoning mellan människan och Gud. Det är därför det finns tillgång att ta emot evigt liv. Guds nåd är inte något som var billigt utan vi kan ta emot det helt fritt och villkårslöst på grund av Jesu död, vilket var ett högt pris! Men det slutade inte där, som ett bevis på att han sa den han var så återuppstod vilket visar för oss att döden inte har sista ordet.
Detta är något jag hoppas att ni läsare ska ha med er om ni ska minnas något av det jag skrivit
måndag 22 juni 2009
Humanisterna är i farten
De flesta av mina läsare som är bosatta i Stockholm lär ha sett humanisternas kampanj i tunnelbanan "Gud finns nog inte" (www.gudfinnsnoginte.se)
Denna: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172543 tycker jag ni också kan ta en titt på. Nu skulle jag kunna fylla detta inlägg med att kommentera humanisternas kampanj hemsida med hur fördomsfull och osaklig den är. Men då det är frågor jag lär återkomma till så vill jag här säga tack till humanisternas och Christer Sturmark. Tack för att ni gör så att dessa frågor kommer upp i det offentliga rummet och att ni tar debatten. En eventuell motkampanj tycker jag skulle kunna ha följande rubriker:
En given låt att akomponjera en motkampanj vore lätt denna:
Denna: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172543 tycker jag ni också kan ta en titt på. Nu skulle jag kunna fylla detta inlägg med att kommentera humanisternas kampanj hemsida med hur fördomsfull och osaklig den är. Men då det är frågor jag lär återkomma till så vill jag här säga tack till humanisternas och Christer Sturmark. Tack för att ni gör så att dessa frågor kommer upp i det offentliga rummet och att ni tar debatten. En eventuell motkampanj tycker jag skulle kunna ha följande rubriker:
Är personen framför dig endast ett viljelöst paket med celler?
Visst, inget blev till genom inget av sig själv. Logiskt!
En given låt att akomponjera en motkampanj vore lätt denna:
fredag 12 juni 2009
Valrörelse 09
Föra helgen var riktigt intensiv och rolig så därför vill jag skriva om den, men också för att jag känner ett behov att skriva av mig om den :).
På fredagen slutade jag skolan. Jag spurtade hem för att lämna mina grejer och sen in till stan och KDs valstuga. Där möte jag upp kära KDU vänner och ett antal nya bekantskaper. Där stod vi och kampanjande järnet. Fick många goda samtal med folk. Speciellt spännande var det när nån av våra EU-kandidater kom förbi. Vid ett tillfälle stod jag med Ebba Busch brevid mig och samtalade med ett gäng. Kanske larvigt med det kändes kul! :) Även Sofia Modigh kom förbi senare. Precis när hon skulle dra anlände ett brittisk tv-team som letade efter piratpartiet men de hade redan dragit. Så vi gav dom en intervju med Modigh istället! :D De ville ha PP men fick KD, hurra! Dessvärre kom ett otrevligt besök också. Ett gäng SSUare kom förbi och de körde sitt "rasist, homofob, kristdemokrat". Vissa gick att prata med men det var bara vissa och bara då de var själva. Vi bad dem sluta ropa sådana slagord åt oss, visst ska man när man möts i verbal fight utanför TV-hus ha slagord men det där är over-the-topp och nu gjorde det dessutom vid valstugan. *Suck*
Nåväl, fredagen fortsatte i valstugan till sent, en efter en stängde de andra tills det bara var vi och våra vänner moderaterna kvar. Eftersom det var dött med folk tyckte det var tid att stänga valstugan. Men kampanjandet stoppade inte där! Vi var ett gäng som fortsatte med att se till att få ut så många affischer i Stockholm under natten som möjligt. Till slut var det bara jag, Joakim och Diana kvar. Affischeringen fortsatte och fortsatte vid gott mod :). Solen började gry och runt kl 04 var vi klara. Så då bar det hemmåt för sömn. På lördagen gjorde jag klart en individuell uppgift och sen bar det in till stan igen.
Där stod jag återigen i valstugan i en timme innan jag skulle till S:t Clara för att delta i bön för Sverige. Som väntat var det ruskigt bra :). Härligt att få kombinera bön för Sverige och faktiskt göra något för Sverige genom att delta i valrörelse. Men det var en härlig timme. Fick förövrigt äran att hälsa på Alf Svensson. Vi var sedan ett gäng KDU som började diskutera med sverigedemokratiska valarbetare, men när de börja fota så gick jag bort lite. Jag vill inte hamna på bild med sverigedemokrater då jag valarbetar.
Efter ha varit i S:t Clara drog jag till Norrmalstorg där KD skulle ha torgmöte. Under tiden var där han jag hälsa på både Ella Bohlin och Göran Hägglund. Medans det var talare gick jag runt och delade valmaterial, flaggor, ballonger och ... polkagrisar! Från Gränna, precis som Alf. Förbi Norrmalmstorg passerade både nationaldagståget och den kungliga kortegen med kungafamiljen. Helt rätt läge att ha flaggor att dela ut med andra ord! Natten innan hade jag sovit mellan 4 och 5 timmar. Nu skulle det inte bli någon sömn alls!
Lägg ihop följande:
* Sex KDUare
* En hyrbil
* En massa återstående valmaterial
Då förstår ni kanske varför det inte blev någon sömn. Vi drog omkring ifrån allt till syrianska bröllopsfester i Södertälje (dessvärre glömde jag bort de portkoder jag kan där, annars hade fler hos vaknat upp med KDfoldrar till frukosten på valdagen) till en riktig tidig morgon i Mälardalen och mer därtil. Vi affischerade, la material i folk brevlådor, satte brochyrer på vindrutetorkare på bilar. Valrörelse helt enkelt. Ungefär mitt i natten började vi bli hunriga igen. Så detta är en syn som möter folk på en bensinmack någonstans i Tumba-Salem-Botkyrka området:
En bil kör in på en bensinmack. Ut kommer sex personer, varav nästan alla har KD-jackor. De ser trötta ut. De beställer mat. Haha, så kul!
Runt 06 var vi inne stan igen och bestämde oss för att lägga av. Jag drog hem och fixade en frukost och gick sedan och röstade och sen till kyrkan!
Kram!
På fredagen slutade jag skolan. Jag spurtade hem för att lämna mina grejer och sen in till stan och KDs valstuga. Där möte jag upp kära KDU vänner och ett antal nya bekantskaper. Där stod vi och kampanjande järnet. Fick många goda samtal med folk. Speciellt spännande var det när nån av våra EU-kandidater kom förbi. Vid ett tillfälle stod jag med Ebba Busch brevid mig och samtalade med ett gäng. Kanske larvigt med det kändes kul! :) Även Sofia Modigh kom förbi senare. Precis när hon skulle dra anlände ett brittisk tv-team som letade efter piratpartiet men de hade redan dragit. Så vi gav dom en intervju med Modigh istället! :D De ville ha PP men fick KD, hurra! Dessvärre kom ett otrevligt besök också. Ett gäng SSUare kom förbi och de körde sitt "rasist, homofob, kristdemokrat". Vissa gick att prata med men det var bara vissa och bara då de var själva. Vi bad dem sluta ropa sådana slagord åt oss, visst ska man när man möts i verbal fight utanför TV-hus ha slagord men det där är over-the-topp och nu gjorde det dessutom vid valstugan. *Suck*
Nåväl, fredagen fortsatte i valstugan till sent, en efter en stängde de andra tills det bara var vi och våra vänner moderaterna kvar. Eftersom det var dött med folk tyckte det var tid att stänga valstugan. Men kampanjandet stoppade inte där! Vi var ett gäng som fortsatte med att se till att få ut så många affischer i Stockholm under natten som möjligt. Till slut var det bara jag, Joakim och Diana kvar. Affischeringen fortsatte och fortsatte vid gott mod :). Solen började gry och runt kl 04 var vi klara. Så då bar det hemmåt för sömn. På lördagen gjorde jag klart en individuell uppgift och sen bar det in till stan igen.
Där stod jag återigen i valstugan i en timme innan jag skulle till S:t Clara för att delta i bön för Sverige. Som väntat var det ruskigt bra :). Härligt att få kombinera bön för Sverige och faktiskt göra något för Sverige genom att delta i valrörelse. Men det var en härlig timme. Fick förövrigt äran att hälsa på Alf Svensson. Vi var sedan ett gäng KDU som började diskutera med sverigedemokratiska valarbetare, men när de börja fota så gick jag bort lite. Jag vill inte hamna på bild med sverigedemokrater då jag valarbetar.
Efter ha varit i S:t Clara drog jag till Norrmalstorg där KD skulle ha torgmöte. Under tiden var där han jag hälsa på både Ella Bohlin och Göran Hägglund. Medans det var talare gick jag runt och delade valmaterial, flaggor, ballonger och ... polkagrisar! Från Gränna, precis som Alf. Förbi Norrmalmstorg passerade både nationaldagståget och den kungliga kortegen med kungafamiljen. Helt rätt läge att ha flaggor att dela ut med andra ord! Natten innan hade jag sovit mellan 4 och 5 timmar. Nu skulle det inte bli någon sömn alls!
Lägg ihop följande:
* Sex KDUare
* En hyrbil
* En massa återstående valmaterial
Då förstår ni kanske varför det inte blev någon sömn. Vi drog omkring ifrån allt till syrianska bröllopsfester i Södertälje (dessvärre glömde jag bort de portkoder jag kan där, annars hade fler hos vaknat upp med KDfoldrar till frukosten på valdagen) till en riktig tidig morgon i Mälardalen och mer därtil. Vi affischerade, la material i folk brevlådor, satte brochyrer på vindrutetorkare på bilar. Valrörelse helt enkelt. Ungefär mitt i natten började vi bli hunriga igen. Så detta är en syn som möter folk på en bensinmack någonstans i Tumba-Salem-Botkyrka området:
En bil kör in på en bensinmack. Ut kommer sex personer, varav nästan alla har KD-jackor. De ser trötta ut. De beställer mat. Haha, så kul!
Runt 06 var vi inne stan igen och bestämde oss för att lägga av. Jag drog hem och fixade en frukost och gick sedan och röstade och sen till kyrkan!
Kram!
lördag 6 juni 2009
Sveriges nationaldag! :D
Idag så är det vår nationaldag och det verkar bli en härlig sådan. Nu kanske visa tycker det verkar som jag byt spår i bloggen, andra kanske har funderingar till att jag som kristen framhäver en lovsång till en land. Så för att ge detta inlägg substans tänkte jag skriva en kortare utläggning om det.
Jag är glad i att leva i ett demokratiskt land med alla grundläggande rättigheterna. Visst det är inte alltid lätt att vara kristen i Sverige men vi råkar inte ut för godtyckliga arresteringar, avbrutna gudstjänster, dödstraff etc. Som kristna är vi kallade att ta hand om vår värld vilket såklart inkluderar vårt hemland. Och det är det som är kärnan, att älska sitt hemland är inget avguderi, översitteri eller meningslöst flaggviftande. Det är viljan att vilja det bästa för sitt land. Det är en vilja att inte ge upp när alla larmrapporter regnar. Det är en vilja att att vara engagerad i sin kultur för att till välsingelse för sitt land. Så därför är detta inlägg en uppmaning att idag fira att vi lever i en demokrati men också be för Sverige och sedan också göra ditt bästa för att göra Sverige och världen bättre. Ett viktigt sätt är att imorn ta dig iväg till en vallokal och rösta i EU-valet.
Jag hoppas min poäng framkommit att när jag uppmanar till att fira nationaldagen så är det inte fråga om högerextremism, främlingsfientlighet eller liknande. Det är hemskt att sådana element kapar firandet av vårt land. Men jag tror poängen gick fram och jag tror att du som läser detta oavsett om du är kristen eller ej håller med om att vara till det bästa för Sverige och jag är övertygad om att du är glad att vi lever i en demokrati. Så därför: Glad nationaldag!
Gud välsigne Sverige!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)