Uppgivenhet vs hopp

Jag har haft många idéer för olika inlägg men det svåraste är att påbörja ett inlägg. Jag slås ibland av att i kristenheten man gör en uppdelning mellan hjälp till människor och evangelisation. Detta är inte bara något jag slås av utan även förfasas över detta, inte bara är det tragiskt, det är sjukt obibliskt. Man säger ibland ”Preach the gospel and if necessary use words”. Vid första anblick kan detta låta klokt och vackert. Men vid eftertanke är det knasigt. Visst är handlingar viktiga (och kanske delvis nödvändigt men nu ska jag inte komma in på ett sidospår) men om kyrkan inte ägnar sig åt förkunnelse så är kyrkan inte mer än en välgörenhetsklubb. Den ska vara så mycket mer! Det ska vara Jesu händer och fötter!

Främst av allt ser vi här Svenska Kyrkan, dom gör förvisso jättebra jobb för att förbättra världen men läser man om det så skulle det lika gärna kunna vara röda korset. Historiskt sett så har alla väckelser haft en syntes mellan handlingar och förkunnelse. Ta till exempel frälsningsarmén, de är allmänt kända för deras sociala insatser men det hänger alltid samman med evangelisation, ”Soup, sop, salvation”. Väldigt talande är att flera lärare (som inte är kristna) på min skola säger att förälskelse eller frälsning är de bästa sätten att ta sig ur missbruk, de pekar också på vikten av väckelsen på 1800-talet för välfärdsstatens framväxt! Självfallet ska kristna insatser inte ske med baktankar eller med frälsning som krav på att få hjälp. Anledningen till att jag skriver detta är att det finns gott om kritik mot när evangelisation sker utan tro omsatt till praktiken men inte alls mycket om detta.

Ser vi till Sverige idag så ser vi att våld ökar, ensamhet (räkna fler inlägg om det i framtiden) och psykisk ohälsa ökar. Tänk om kyrkan mitt i detta kunde i ord och handling vara vända utåt. Trots att allt det jag skrivit vet jag att det finns många goda exempel här. Jag är dessutom av flera skäl hoppfull för framtiden. Mycket kan verka hopplöst i dagens Sverige men som kristna ska vi inte sjunka ner i hopplöshet. Varför? Därför att vi i kärlek ska i ord och handling ska vara engagerade för våra medmänniskor, i vårt samhälle och för vår värld. Jag vet inte hur det är med er läsare men jag känner att något är på G i Sverige.



”Tiden den är mogen och nu ska det ske! Har du kvar din tro, så ropa ut och be. vi ber om en eld som blir till en brand över hela Sveriges land!” Vem mer än jag stämmer in i denna? Ta och lägg in låten i er blogg och be för Sverige, att de eldar som brinner ska flamma upp och bli till en stor brand över hela vårt land.