Igår (fredag) satte jag mig på buss 777!
Min destination var Borås, dit jag nu anlänt för att göra en visit hos Broder Kristian över helgen.
Angenämt som alltid :) Mycket humor och mycket allvar när vi umgås. Samtala om sådant som man kan vänta sig att två bröder i Kristus som är i sina bästa år kan prata om.
Igår kväll blev det sen studentpub följt av surrealistisk film ("After Hours"). Konstig film om en natt i New York, på nån konstig vänster så var den faktiskt bra :)
Så idag har det blivit en visit i kristna bokhandeln här i Borås och sen i filmaffären hemmakväll. Där köpte jag Ghostbusters boxen och Jurassic Park boxen för 199:- Fett nice. Sen har vi mest hängt här i Kristians rum. Han har pluggat och jag gjort annat vettigt :)
Over and out!
lördag 14 november 2009
måndag 19 oktober 2009
Classe & Degens kyrkoturné 4, Södermalmskyrkan
Så var det dags för ett inlägg igen.
Det första jag ska säga är att jag tyckte det var kul att detta besök blev av. Jag har förstått att något görs rätt i Södermalmskyrkan. Alla jag känner därifrån är väldigt brinnande och kärleksfulla kristna. De har gjort starkt intryck på mig och fått mig att söka mer av Gud. Att både jag och Degen drar åt ett karismatiskt håll (genom t.ex. Oas) gjorde att vi kände oss än mer hemma. Församlingen är mycket fokuserad på cellgrupper (=hemgrupper). De arbetar med något som heter G12-visionen. Den innebär att man leder en grupp om 12 pers. Sen blir det en multiplikationseffekt när varje person i sin tur leder 12. Iaf är det så jag fattat det :) Kul att våga profilera sig som församling så, ungefär som in hemkyrka är en alhpakyrka.
Alltså, om jag skriver att det var drag i lovsången så är det en otillräcklig beskrivning :) Det var riktigt gott! Jag vill redan nu skriva att något som berörde mig starkt var församlingens passion för väckelse i Sverige. Det är något jag själv kanner väldigt starkt för :D Det enda jag känner mig ovan vid är det kollektiva tungotalet, speciellt eftersom jag inte har den gåvan. Men det är andlig näring att be med, lyssna och suga åt sig :) Jag fattar inte exakt hur det hänger ihop men Gud gör ^^
Predikan handlade om att det är dags att lägga ut på djupt vatten. Det lyckades både vara bibliskt förankrad och relevant idag. Sådant gillar jag! Men vidare: Att vi ska lägga ut på djupt vatten innebär att vi söker oss ut till det okända för att sprida det glada budskapet. Det viktiga när man gör det är att ha blicken fäst på Jesus. I hela historien har Gud använt vanliga människor med all deras brist. Vi ska inte bara föra folk till tro utan även träna lärjungar, resa upp Guds armée. Ett citat som jag gillade och som är utmanande var: "Lydnad är den högsta formen av tillbedjan". Amen för det :)
Efter gudstjänsten så drack jag och Degen en helt himmelskt god varm choklad i caféet!
Det första jag ska säga är att jag tyckte det var kul att detta besök blev av. Jag har förstått att något görs rätt i Södermalmskyrkan. Alla jag känner därifrån är väldigt brinnande och kärleksfulla kristna. De har gjort starkt intryck på mig och fått mig att söka mer av Gud. Att både jag och Degen drar åt ett karismatiskt håll (genom t.ex. Oas) gjorde att vi kände oss än mer hemma. Församlingen är mycket fokuserad på cellgrupper (=hemgrupper). De arbetar med något som heter G12-visionen. Den innebär att man leder en grupp om 12 pers. Sen blir det en multiplikationseffekt när varje person i sin tur leder 12. Iaf är det så jag fattat det :) Kul att våga profilera sig som församling så, ungefär som in hemkyrka är en alhpakyrka.
Alltså, om jag skriver att det var drag i lovsången så är det en otillräcklig beskrivning :) Det var riktigt gott! Jag vill redan nu skriva att något som berörde mig starkt var församlingens passion för väckelse i Sverige. Det är något jag själv kanner väldigt starkt för :D Det enda jag känner mig ovan vid är det kollektiva tungotalet, speciellt eftersom jag inte har den gåvan. Men det är andlig näring att be med, lyssna och suga åt sig :) Jag fattar inte exakt hur det hänger ihop men Gud gör ^^
Predikan handlade om att det är dags att lägga ut på djupt vatten. Det lyckades både vara bibliskt förankrad och relevant idag. Sådant gillar jag! Men vidare: Att vi ska lägga ut på djupt vatten innebär att vi söker oss ut till det okända för att sprida det glada budskapet. Det viktiga när man gör det är att ha blicken fäst på Jesus. I hela historien har Gud använt vanliga människor med all deras brist. Vi ska inte bara föra folk till tro utan även träna lärjungar, resa upp Guds armée. Ett citat som jag gillade och som är utmanande var: "Lydnad är den högsta formen av tillbedjan". Amen för det :)
Efter gudstjänsten så drack jag och Degen en helt himmelskt god varm choklad i caféet!
lördag 17 oktober 2009
Classe & Degens kyrkoturné 3, Kummelby kyrka
Såhär två veckor för sent kommer här detta inlägg.
Detta kommer bli lite konstigt inlägg eftersom Degen kom på besök i min hemförsamling.
Kummelby är en svenskkyrklig församling, dock en bibeltroende och något karismatisk sådan. Den är mest känd för den tog hit ett koncept från Holy Trinity Bromtom som heter Alpha. Det är kort och gott en kortkurs i kristen tro då man ses regelbundet, äter middag, lyssnar på en föredrag och sen har man diskussionsgrupper. Många har kommit till tro genom detta och det är spritt världen över. Det finns i många olika varianter som t.ex. Ungdoms Alpha.
So anyways denna gudstjänst var väldigt enkel, med fokus på olika bönestationer.Jag själv var förbedjare. Det är fantastiskt som alltid.
I övrigt var det en skön och uppbygglig gudstjänst.
Det var kanelbullensdag så det var givetvis kanelbullar till kyrkkaffet :D
So, imorn är det dags för nästa besök...check back then.
Detta kommer bli lite konstigt inlägg eftersom Degen kom på besök i min hemförsamling.
Kummelby är en svenskkyrklig församling, dock en bibeltroende och något karismatisk sådan. Den är mest känd för den tog hit ett koncept från Holy Trinity Bromtom som heter Alpha. Det är kort och gott en kortkurs i kristen tro då man ses regelbundet, äter middag, lyssnar på en föredrag och sen har man diskussionsgrupper. Många har kommit till tro genom detta och det är spritt världen över. Det finns i många olika varianter som t.ex. Ungdoms Alpha.
So anyways denna gudstjänst var väldigt enkel, med fokus på olika bönestationer.Jag själv var förbedjare. Det är fantastiskt som alltid.
I övrigt var det en skön och uppbygglig gudstjänst.
Det var kanelbullensdag så det var givetvis kanelbullar till kyrkkaffet :D
So, imorn är det dags för nästa besök...check back then.
lördag 19 september 2009
Därför röstar jag Frimodig kyrka!
Det är återigen dags för kyrkval.
Min röst kommer gå till Frimodig kyrka.
Jag röstar Frimodig kyrka för att:
* Befria Svenska Kyrkan från partipolitiken
* Bevara äktenskapet mellan man och kvinna
* Kyrkan mer aktiv ska arbeta för att föra folk till tro på Jesus
* Mission inte bara ska bestå av biståndsarbete utan även evengelisation
* Införa fri församlingstillhörighet
* Sluta upp med multireligöst dravel, Jesus är vägEN inte EN väg. Även om det är viktigt att betona det universella människovärdet.
* Samarbete med kristna trossyskon, t.ex. genom deltagande i Jesusmanifestation
* Utökat ungdomsarbete med lärdom från fungerande kristna ungdomsrörelser
* Att försona de båda ämbetssyner som finns i kyrkan, kvinnoprästmotståndare är inga mörkermän (även om jag inte delar ämbetssyn), tvärtom är de en viktig tillgång
Slutligen citerar jag slutorden från valplatformen:
Amen!
Min röst kommer gå till Frimodig kyrka.
Jag röstar Frimodig kyrka för att:
* Befria Svenska Kyrkan från partipolitiken
* Bevara äktenskapet mellan man och kvinna
* Kyrkan mer aktiv ska arbeta för att föra folk till tro på Jesus
* Mission inte bara ska bestå av biståndsarbete utan även evengelisation
* Införa fri församlingstillhörighet
* Sluta upp med multireligöst dravel, Jesus är vägEN inte EN väg. Även om det är viktigt att betona det universella människovärdet.
* Samarbete med kristna trossyskon, t.ex. genom deltagande i Jesusmanifestation
* Utökat ungdomsarbete med lärdom från fungerande kristna ungdomsrörelser
* Att försona de båda ämbetssyner som finns i kyrkan, kvinnoprästmotståndare är inga mörkermän (även om jag inte delar ämbetssyn), tvärtom är de en viktig tillgång
Slutligen citerar jag slutorden från valplatformen:
Kraven på anpassning till rådande värderingar och mönster är stora i dagens samhälle. I sin iver att behålla så många medlemmar som möjligt har Svenska kyrkan alltmer försökt att ändra i det kristna budskapet. Den kristna kyrkan är kallad att leva i sin samtid, men utan att ge avkall på sin kristna tro. Genom att vara fast rotad i Guds ord kan Svenska kyrkan möta dagens människor frimodigt, utan att avskärma sig ifrån omvärlden. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall leva i världen men inte av världen. Svenska kyrkan får inte vara rädd för att också gå emot tidsandan, när så krävs, för att stå upp för det glada budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet.
Amen!
söndag 6 september 2009
Classe & Degens kyrkoturné 2, Citykyrkan
Alright! :)
Idag besökte jag och Degen (och annat härligt folk) citykyrkan. Det är en underbar pingstförsamling. De är väldigt utåtriktade och har verkligen en passion för Stockholm och dess invånare.
Nu då till gudstjänsten. Två ord: Ösigt party! Det skulle kunna duga som beskrivning. När jag skriver ös då menar jag verkligen ös! När jag skriver party då menar jag verkligen party! Lovsången var frimodig och rivig :)
Så satt still det gjorde man inte ofta! Predikanten var av en engelsk pastor från en vännförsamling. Han höll en enormt bra nåd & seger & ännu mer nåd förkunnelse! Väldigt karismatisk var han också och höll intresset uppe under hela predikan. Många "Amen!" rop och jubel till bifall blev det. Framåt slutet så bads det för studenter från deras bibelskola och därefter blev det tillfälle för förbön för alla andra. Under detta sjöngs det lovsångs, bads spontant i bänkraderna. Riktigt starkt då! Att de som går där dessutom är härliga och underbara personer gör det hela bara ännu bättre.
Hammarbykyrkan nästa sägs det...
Idag besökte jag och Degen (och annat härligt folk) citykyrkan. Det är en underbar pingstförsamling. De är väldigt utåtriktade och har verkligen en passion för Stockholm och dess invånare.
Nu då till gudstjänsten. Två ord: Ösigt party! Det skulle kunna duga som beskrivning. När jag skriver ös då menar jag verkligen ös! När jag skriver party då menar jag verkligen party! Lovsången var frimodig och rivig :)
Så satt still det gjorde man inte ofta! Predikanten var av en engelsk pastor från en vännförsamling. Han höll en enormt bra nåd & seger & ännu mer nåd förkunnelse! Väldigt karismatisk var han också och höll intresset uppe under hela predikan. Många "Amen!" rop och jubel till bifall blev det. Framåt slutet så bads det för studenter från deras bibelskola och därefter blev det tillfälle för förbön för alla andra. Under detta sjöngs det lovsångs, bads spontant i bänkraderna. Riktigt starkt då! Att de som går där dessutom är härliga och underbara personer gör det hela bara ännu bättre.
Hammarbykyrkan nästa sägs det...
måndag 24 augusti 2009
Classe & Degens kyrkoturné 1, S:t Clara
Alright :) nu kommer det bli lite fart här.
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
Lånh historia kort: jag och Broder Degen ska nu se till att besöka olika av Stockholms kyrkor. Detta ska sedan följas av en resumé på respektive blogg.
Så i söndags var vi S:t Clara, där har jag varit många gånger men jag tar ändå och skriver här om det. S:t Clara är en gammal kyrka belägen precis vid Centralen. Den tillhörde Svenska Kyrkan men hade även en EFS-förening (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen - typ en frikyrka inom SvK). Men Stockholms Domkyrkoförsamling hade så dålig ekonomi att nu läggs hela ansvaret för S:t Clara på föreningen. S:t Clara har som motto "Jesus i ord och handling" (fritt citerat). Församlingen har en konservativ teologi men har ett helt enormt socialt engagemang. Gudstjänstformen är högkyrkligt karismatiskt, dvs det är mycket liturgi och sådant men också lovsång, lyfta händer, tal om Helige Ande osv. Detta är en kombination som jag fullständigt älskar :D. Kyrkan är väldigt känd och folk därifrån bjuds ofta in som talare till en massa olika sammanhang.
I början av 90-talet var församlingen nerläggningshotad, det var få aktiva besökare, så det fanns planera på att sälja av kyrkan. Men sen så kom prästen Carl-Erik Sahlberg dit. På ett litet bönemöte dit det kom en gammal frälsningsoldat, som föreslog de skulle dela ut mackor till stadens prostituerade. Carl-Erik var tveksam då det kunde vara farligt och sa nej med emfas, frälsningsoldaten som hörde dåligt tog det som ett nickande och på så sätt kom de ut. Nu är kyrkan fullsmackad nästan varje söndag. De bedriver otroligt mycket arbete i vår stad, nu senaste har de sedan en tid även ett arbete på Stureplan. Kyrkan växer så det knakar!
Så efter denna grundläggande presentation av kyrkan går jag vidare till söndagen. Dessvärre hade inte organisten kommit så det blev ingen orgel. Men det blev rätt maffigt med ingångsprocessionen och sjunga "Tacka Herren ty Han är god, Hans nåd varar evigt" (det är hela texten) acapella. Till saken hör att det varje söndag är nattvard, och att se en sån stor församling strömma fram till nattvard under lovsång är mäktigt. Det var en god och utmanande och uppbygglig predikan om förakt för andra och att jämföra sig med andra och dess relation till självförakt. En trevlig sak med Clara är att man alltid träffar nån man känner där, alla är förövrigt väldigt trevliga där. Så ta och gör ett besök där någon gång! :)
onsdag 19 augusti 2009
Extreme Home Makeover
Jag ska börja med att säga att jag tycker om att se Extreme Home Makeover därför att det är ett väldigt uppbyggligt och inspirerande program. Det går dessutom ut på att hjälpa folk. Ofta är de nödställda familjer som är en stor inspiration.
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
Men jag tycker mig se att folk i Sverige ogillar programmet? Och visst, vad händer med barnen när de växer upp och inte vill ha ett morrande djungelrum längre, och visst det är fullt av reklam (men det måste ju finansieras!). Sen så medger jag att programledarna kan vara lite flamsiga ibland.
Jag undrar om det verkligen kan vara endast är därför det ogillas? Ju mer jag funderar på det så ville jag skriva om det. Det blir mest en massa lösa trådar, känner er fria att diskutera i kommentarerna.
1. Kan det bero på amerikaner gillar att hylla hjältar, folk som härdar igenom svåra situationer, folk som gör mycket bra saker hyllas (som ikväll, en familj med 13 barn varav flera adoptivbarn från Haiti och USAs slumm och maken är mannen och fru som är tvungen att vara hemma pga sjukdom). Är det den ökända jantelagen som hindrar oss från att se folk som utför heroiska gärningar?
2. I nästan alla program så betonas familjen på ett eller annat sätt, visst gillar vi att betona våra närmsta här i Sverige men att hylla kärnfamiljen det är inte på mode hos oss
3. Är det att vi är uppvuxna med att staten ska förse oss med allting? Mot att vi skattar givetvis. Kanske, men vi har ändå starkt förtroende för frivillig organisationer. Men att nån följer att göra för någon kan ses som lite udda i Sverige. När jag varit ute med pannkakskyrka så blir folk alltid lika förvånade att man delar ut gratis pannkakor en fredagkväll, men glada blir folk :)
4. Beror det på cynism? Att vi inte är så förgiftade av ett cyniskt tankesätt att antar att allt är uppgjort och egentligen inte så fantastiskt som allt verkar?
5. Är det för att programmet faktiskt spränger gränser och inte gör det som görs för någon annan halvhjärtat utan totalt över all förväntat och ofta mer än så. Här kanske dock det finns en berättigad kritik, att det hyllar en överdriven slösaktig materialism. Men samtidigt, jag har sett få program som dessutom tar upp så många värderingsfrågor som detta. Dessutom om TV-bolaget som har resurser ger allt det är det slöseri, kan vara man slösaktig i givande?
6. Finner vi det hotfullt på något vis med att hela samhällen kommer samman? Inget hålla sig i sin fyrkant på tunnelbanan här inte.
7. Är det vinnarattityden vi stör oss på? "You CAN do it you WANT to!", "Dreams CAN come true". Här har vi återigen jantelagen som spökar för oss. Min och många erfarenhet är att amerikaner har just en sådan vinnarattityd. Visst ska man vara realist i grunden. Men jag tror ändå vi skulle må mycket bra av få mer av sådan attityd. Det ligger mycket i det, sök på Jonas Helgesson. Han föddes med en CP-skada och fick reda på att han aldrig skulle kunna gå. Idag så kör han bil, golfar, åker land och rike runt och föreläser, han är gift och så vidare. Detta på grund att bestämde sig för att kämpa och våga drömma.
8. Eller är det något så simplet som avundsjuka som Lena föreslog?
Jag hoppas inte detta har varit alltför tankspritt :P
Glid i frid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)