Wow alltså!

Denna sommar har jag på olika sätt kommit fram til ett par böneämnen:
* Att jag ska få lära känna Gud mer
* Att Han ska visa sig mer för mig
* Att Han ska visa hur mycket han älsar mig

Det som hänt steg för steg är att Han har öppnat mina ögon på ett djupare plan för hur underbart fantastisk skapelsen är...alltså i förlängingen hur underbar Han är och hur mycket han älskar mig.



Om du tycker skapelsen är häftig så borde du träffa Skaparen!

Missbruk och frälsning

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=217332

Mycket märkligt att kritisera Gudrun Brunegårs uttalande.
Från artikeln:
"Yvonne Hagberg (S) säger att det är fel att lyfta in religionen i den direkta sjukvården.
- Missbruksproblem är en fråga för sjukvården och det finns bra behandlingar, att tro är något annat, säger Yvonne Hagberg."

Detta tycker jag är ett korkat uttalat och okunnigt utalande av Yvonne. Sen när är människan endast en fysisk varelse? Det är dessvärre en trend i vårt samhälle. Människan är endast fysisk och allt ska behandlas med medicin eller sjukvård, allt annat är ovetenskapligt flumm. Ett väldigt snävt sett att se på saken. Ledordet i socialt arbete är ju en helhetssyn på människan och dennes situation.

Att Gudruns påstående stämmer finns det fog för. Uttalandet att frälsning är bästa sättet är bli kvitt ett missbruk har jag hört ett antal gånger på socialhögskolan. Många undersökningar bekräftar detta. En som nyligen gjorts: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=216951

De som genomgått en LP-behandling (eller liknande) vittnar om befrielse och upprättelse på ett väldigt starkt sätt. Detta påverkar folk, en av dem var en av dem jag haft som lärare på socialhögskolan. Han var förut radikalt vänster och emot allt vad kyrka och tro stod för. Och de hade inget att göra i det sociala arbetet. Sen inträffade något. I den klass han var lärare för så var det en fd. missbrukare. Han märkte att hon var totalt förvandlad. Hon hade genomgått en LP-behandling. Detta fick han att svänga totalt i sin åsikt om kyrka och tro i socialt arbete. Det vi som kan kristna kan bidra med är mening och sammanhang. Väldigt intressant!

Dessvärre kommer det alltid finnas motståndare. Oavsett hur väl kristna än anstränger sig och hur kärleksfulla de än är så kommer det finnas motstånd. En av orsakerna är att vi lever i en värld vänd bort från Gud. Att då vara vänd till honom kan då bli oerhört provocerande. Men trots allt detta kommer kristenheten att uthärda.

Det kristenheten har att erbjuda är alltså, befrielse, mening med livet och ett nytt sammanhang (därmed inte sagt att det gamla måste vara dåligt alltid). Låter inte så dumt tycker jag ^^ För att inte tala om det eviga livets gåva som ges via tron på Jesus.

Livsinställning

It doesn’t matter what you’ve heard
Impossible is not a word
It’s just a reason for someone not to try

Citatet kommer från låten "What faith can do" av Kutless, kolla in den på spotify.

Israel?

Ìntressant att man kan få en idé till ett inlägg via spamm!

Nåväl jag tänkte släppa ett hett och kontroversiellt ämne.
Vad anser ni om Israel???

Något jag tycker är märkligt är att så fort Israel gör något så är det massiva protester i Sverige. Det är inte utan att jag tycker det är viss ironi att se radikalvänster gå samman med nazister. Nån som känner igen det?

Det märkliga är också att det sker fåtal om inga protester mot till exempel, Kuba, Kina eller Nordkorea. Men när ett av fåtal fungerande demokratier i mellanöstern försvarar sig mot angrepp så blir det ramaskri. Mycket märkligt. Eller vad tänker ni?

Nu förnekar jag inte att israels armé begått övergrepp men jag tycker att de anti-israelitiska stämningar som finns är märkliga. Att dessutom antisemitismen ökar i Europa är ju oroande.

Så kära läsare, vad tänker ni?

Vad ska jag skriva om?

Rubriken säger allt.
Vad vill ni mina läsare att jag ska skriva om?
Har ni några frågor ni vill jag ska bita tag i?
Har ni något tips på vad jag ska skriva om?
Har ni något ni känner ni skulle vilja jag skulle dela mina tankar kring?
Eller är det något helt annat ni skulle vilja jag tog upp?
Shoot!

Du tog min plats, älskade mig högst av allt...

Glad påsk!

Bokrecension - Gud, den underbare

Jag tänkte faktiskt ta och börja med att recensera böcker här på min blogg.
Först ut är "Gud, den underbare" av Carl-Olof Rosenius.
Rosenius var en de största ledarna för väckelsen på 1800-talet. Han kom att bli en av grundarna till Evangeliska Fosterlands Stiftelsen (EFS) som är en väckelserörelse inom svenska kyrkan.

Nu nyligen har det kommit ut en nyutgåva av hans betraktelser. Jag har införskaffat och läst den första i serien som sagt heter Gud, den underbare. Det är även rubriken på samtliga kapitel, som dock har olika underrubriker. Alltså, Gud, den underbare:
* har skapat oss
* vill ensam vara vår Gud
* hjälper i all nöd
* tröstar i alla bekymmer
* ger oss dagligt bröd
* har uppmanat oss att be
* har lovat oss bönhörelse
* är värd all vår lovsång

Som den väckelseledare han var så vill Rosenius peka på Jesus och den nåd som han ger. Eller som det står på baksidan "Genom hela undervisningen går en evangelisk ton av trovisshet". Den är skriven väldigt enkel och "to the point". Det som sägs är bibelförankrat. Även om den är grundläggande är den ändå uppbyggande att läsa. Man kan aldrig nog påmina sig om att man inte blir frälst genom gärningar utan genom tro!

Rosenius passar dessutom på att vara utmanande. Låt oss ta exemplet med de hinder som komma i vägen för bön.
1. Först nämner han frestelsen att skjuta upp bönen. Det är anmärktningsvärt, vi kan lätt tro att det är något som endast gäller oss upptagna 2000-tals människor. Men tydligen var människorna på 1800-talet lika benägna att falla i den fällan. Känner man sig inte upplagd för att be, så blir det inte bättre, om man väntar. Att detta är en lika stor frestelse då som nu är helt enkelt att det finns någon som vill hindra oss att be.
2. Det andra är att vi frestas att tvivla på Gud. Här påminer Rosenius oss om löftet från Jesus att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Detta är ett löfte vi kan slänga i ansiktet på Satan när han försöker så tvivel.
3. För det tredje nämner Rosenius att vi frestas att se på vår ovärdighet. Här påminer Rosenius om nåden. Vi får be till Gud och tillhöra honom trots vår ovärdighet. Detta på grund av vad Jesus gjort på korset.

En annan utmanande del är Rosenius skriver om att Gud är värd all vår lovsång. Han skriver att vi är allt för otacksamma. Hur sant är inte det! Störst av allt är jag fått evigt liv, inte för att jag förtjänar det utan på grund av vad Gud gjort. Men ändå missar jag att tacka för det varje dag. Hur otacksamt är inte det! Otacksamheten torkar ut livet och förhoppningsvis leder till det till att man börjar ändra sig. Tacksamheten ska visa sig i ett förnöjt hjärta, tacksamhet i bönen, tacksamhet i våra gärningar.

Alltså är det verkligen en klok och uppbygglig bok. Det finns dock innehåll jag inte helt håller med om. Till exempel skriver Rosenius att allt ont som händer en kristen är till dennes uppbyggelse och fostran. Jag anser däremot att i en fallen värld finns det meningslös ondska som även drabbar kristna eftersom de är en del av världen. Men Gud kan vända detta onda till något så att det ändå blir till fostran, och som Rosenius citerar från biblen "för den som tror samverkar allt till det bästa" Rosenius säger i samband med detta att vi inte ska klaga när vi möter lidande. Nu tror jag att Gud vill vi ska ta vår klagan till honom, han ser iaf att vi har klagan inom oss. Det som däremot jag håller med om är man ska inte stirra sig blind på lidande och gå ner sig i det.

Mitt slutliga betyg: 4/5

"Underliga är Herrens vägar
men nåd och storhet präglar dem.
Med människor han sällskap plägar
liksom en fader i sitt hem.
Fast fallna, syndiga, förtappta,
han dock dem älskar, mild och god,
till barn är de från början skapta,
till barn han köpt dem med sitt blod."