Min kommentar av SDs intåg i riksdagen

Det absolut första jag vill ha sagt är att jag älskar vårt kära Sverige.
Jag firar hemsk gärna nationaldagen. Nationalsång sjungs stående, handen på hjärtat med blicken på flaggan. Och just därför att jag älskar Sverige tar jag avstånd från SD. Det har skrivits många blogginlägg, artiklar och ledarsidor om detta ämne. Där tas allt upp ifrån att integrationspolitiken misslyckats, att försöken att tiga ihjäl SD har tjänat dem eller att SD lyckats locka många av missnöjesrösterna. Alla har sina poänger. På skoldebatter där SD fått delta har de suttit tysta i alla frågor förutom de som rör invandringen. Jag hoppas nu samma sak sker i riksdagen. Att de floppar på samma sätt och trillar ut 2014.

SDarna borde enlig mig ta en nogrann titt på svenska flaggan. Vad ser de då? Ett stort gyllene kors!
Symbolen för att Gud försonar sig världen med sig och öppnar vägen till sig själv genom Jesu offerdöd. Ett öppen väg för ALLA folk och ALLA nationer.

Sekulariseringen och avkristningen av Sverige har gått långt, för långt. Men så långt har den inte gått att korset i flaggan tatts bort. Nej, den flaggar vidare och är samtidigt inbjudan hem till Gud. Sverige har en gång i tiden varit ett väckelseland som fick en enorm missionärsiver. Det är vi inte längre, nästan som nationalsångens andra vers:

Du tronar på minnen från fornstora dar då ärat ditt namn flög över jorden, jag vet att du är och förblir vad var

Saker verkar dock vända. Jag har skrivit om det för. Den kristna enheten blir starkare och starkare. Inte en enhet påtvingad av strukturer eller liknande. Nej, en enhet av att man insett att det vi har gemensamt är viktigare än våra skillnader. Jag minns för bara ett antal år sedan var sinnesbilden av svensk kristenhet en kristenhet med krökt rygg och fylld av hopplöshet. Det har bytts ut, kristenheten har verkligen fått mod inbjutet i sig. Många former av bönesvar och tilltal om väckelse i Sverige har hörts. Vi var i våras 25.000 kristna i Kungsträdgården. Med andra ord, saker är på gång.

Samhällsengagemang och även politiskt engagemang är viktigt enligt mig. För visa blir det det även ett engagemang för ett visst parti. Det är också viktigt. Stordåd kan åstadkommas när man ger sig in i politiken. Se bara på William Willberforce som kämpade för slaveriets avskaffande (bland mycket annat!) Men ett lands hopp ligger inte främst i politiken. Det ligger i Guds löften. Löftet jag vill ta fasta på här är: "...och om då mitt [Guds] folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land" (2 Krön 7:14) Jag är medveten om att detta löfte ges till Israels folk i samband med templet. Men jag anser att det även Guds folk idag, oss kristna. Varför är säker på det? För att kyrkohistorien visar det. Kyrkan har stenlat av, men när då kristna tagit tron på allvar har det hänt saker. När folk har fått sina liv förvandlade har det gett nationella (och internationella!) konsekvenser. Det går att ge många exempel på det.

Kombinationen socialt arbete och tron är min framtidsvision. Att hjälpa folk och tala om tron. Att få se deras liv förvandlade genom omvändelsen. Att vara med och få vara ett Guds verktyg i de olika läkningsprocesser som behöver. Jag har som många vet engagemang i dessa områden. Men denna helg var verkligen WoW! Weekend of Wonders! Gud är så ofattbart god och kärleksfull. Dels att Han vill ha med oss att göra - fastän vi inte förtjänar det. Men också att Han vill använda oss. Fick i helgen tillsammans med andra förmedla Jesu kärlek till en person. Vilket till slut förde personen till beslutet att bli kristen och man kan se förvandlingen ta fart! :D Helt awesome!

Som avslutning låt oss återvända till svenska flaggan.
Där hon vajar så är min dröm att hon ska förmedla två saker till de som ser henne. Till varje främling som kommer hit, vare sig de flyr krig och svält eller kommer från en trygg tillvaro så säger hon "välkommen hem!".
Men hon säger också till varenda person, oavsett etnicitet eller nationalitet "välkommen hem till Gud!"